Jag håller inte på med musik i skolan, inom arbetet eller musikläxor. Detta innebär att jag kan hålla på med musik på fritiden, som en hobby, som en glad amatör.
Detta har jag märkt att det är ett utav det underbaraste jag någonsin upplevt. Att ha gått och lärt sig musik, för att sedan som en hobby få fortsätta med det precis på det sätt och i den utsträckning som jag vill är underbart.
Jag behöver inte oroa mig för att bli bedömd, eller för att lyssna på musik som inte är tillräckligt "musikalisk". Jag kan säga att jag är sjukt trött på den jobbiga "men musikaliskt sett så är det inte så skickligt"-mentaliteten.
Jag tycker att det låter bra ändå, okej?!
Jag blir inte bedömd, jag måste inte träna för att lära mig något speciellt. Jag kan bara leka och ha roligt med något som jag älskar.
Det är estet jag tackar för detta. Jag har fått ovärdeliga grunder i musiken som jag nu kan använda för att jag älskar att hålla på med det.
Därför kan jag nu också säga att jag tycker om vissa cheesie låtar, som "musiker" inte borde gilla. Jag gillar till exempel electro-duon Capsule från Japan, jag gillar den nya inom partymusiken Labrinth och ja, jag gillar progg-metal, funk och klassiskt också!
Jag har upptäckt nu på senare dagar att det är OKEJ att ha varierad musiksmak, oavsett om din musikersläkt säger åt dig att musiken du lyssnar på är djävulens verk.
Det är inte som om jag tvingar någon annan att lyssna på det jag lyssnar på, så käft' och låt mig va'.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar