Jag har varit på Dreamhack för första gången i mitt liv. Jag och Moa har tidigare, mycket tidigare, velat åka dit, men eftersom saker ser lite annorlunda ut nu (vi är äldre och Moa har vuxit ifrån de få spel hon faktiskt spelade), så åkte jag dit med Viktor, Lingen och Günzel.
Jag kom dit en dag efter att Dreamhack hade startat, så lyckligtvis slapp jag monsterkön in.
Jag visste ju innan vad det var, men jag hade ingen aning. Det... är... så... JÄVLA STORT! Det är så mycket folk. Det första jag möts av är en hord av små barn och äldre som står och röker utanför ingången. Luften är tung av rök, så om man är beroende och man inte har några cigaretter så är det bara att andas, eller om man inte röker, som jag, så får man andas så lite som möjligt.
När man kommer in genom dörren möts man av en kö som är JÄTTELÅNG! Jag tänkte lite att hmm... vad är nu detta. Det visade sig vara kön till Lol-finalen.
Jag leds in genom ett vimmel av människor, genom rum som luktar lansvett, godis, energidrycker och snabbmat in i en stor, STOR, hall som är full med människor som sitter vid sina datorer och spelar, ser på film eller knäcker sina tangentbord över knäna.
När klockan började närma sig fyra på natten kände vi att det var dags att sova så vi tog med de värdesaker som kunde bli stulna och hämtade vårat sov-pick och pack.
Det var kö upp till sovsalen. Kön ringlade sig upp för en trappa och när man kom upp tog de in några personer i taget som hamnade i diverse grupper. Varje grupp fick en guide med en ficklampa som guidade in folk i den gigantiska salen av sovande människor.
Vägar och rader där folk sov var utmärkta med tejp på golvet och det var så stort.
Kanske var jag trött och förvirrad, men det kändes så sjukt overkligt.
Dreamhack är en upplevelse som känns overklig. När jag kom hem kände jag mig jätteensam när jag inte längre var omgiven av tusentals människor.
Alla som är intresserade av spel borde åka dit en gång. Det var grymt.
Barn som är små och dudes som är vana med lan kanske inte förstår, men för mig var Dreamhack asudda.
Men roligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar