HemHem

När man åker och hälsar på sina föräldrar heter det hemhem här nere. Det är inte hem, eftersom vi alla bor här, utan det är hemhem. Spänning, iver, ångest och saknad. Jag ska fira Moas födelsedag och sälja fikabröd på Säterstampen, men annars känns det som om jag åker dit jag inte längre känner igen något. Det var så länge sen jag faktiskt spenderade tid i Hedemora. Jag har inte haft råd och inte haft tid att unna mig det. Det ska bli kul, men samtidigt känns det spänt. Det är något nytt, men ändå något så gammalt. Antingen har jag förändrats, eller så har Hedemora förändrats. Båda kanske har förändrats men på olika håll. Som ett döende distansförhållande.

Kontentan av det hela är att jag ska köra hem till Hedemora själv från Karlskrona och hänga där uppe i tre veckor utan Andreas. Vi är inte vana att vara ifrån varandra. Fyra dagar kändes som lång tid. Töntigt och gnälligt, jag vet, men känslor är som de är. De har en förmåga att inte bry sig så jättemycket om vad hjärnan, och framför allt inte andra människors hjärnor tycker och tänker. Hur som haver så är väskan packad, packlistan dubbelcheckad, dagarna spenderade med Andreas innan avfärden imorgon och jag ska tycka att det bli riktigt roligt att åka hemhem, även om min hjärna har fastnat lite, och inte riktigt vill släppa, det mysiga hemmafruliv jag lever just nu.

Inte somna när jag kör, inte somna när jag kör och inte somna när jag kör. Check.

Små historier från veckan som gått

Jag har åter igen varit dålig på att blogga. Jag har tänkt blogga och jag har till och med släpat med mig min kamera för att jag ska fota, men jag har ju fett mycket inte gjort något av det, så därför tänker jag dela lite fotolösa historier från veckan som gått.

1. Mamma
Mamma hälsade på under torsdagen till fredagen. Allt var avslappnat och mysigt, men ändå åstadkom vi mycket. Eller man kanske kan säga att vi gjorde mycket utan att riktigt åstadkomma supermycket den första dagen. Vi sprang omkring i Karlskronas centrum och letade efter diverse prylar och hittade några få av dem. Till kvällen åt vi pannacotta och jag gjorde min första hallonsorbet, som dessutom var sjukt god.

2. Badat med maneter
Ohyran. Maneterna. Paniken av att konstant slå i maneter som jag inte ser medan jag simmar. Jag har aldrig varit rätt för obrännande maneter innan, men detta var riktigt obehagligt!

3. Greken och paketet
Jag gick ner och skulle hämta ett paket från frukthuset. Det var varmt, solen gassade och svetten rann medan jag gick. Jag möter en snubbe med solglasögon, och jag uppfattar det som om han tittar på mig, men å andra sidan så brukar det kännas så när folk har solglasögon på sig, tänker jag. Han hejar på mig, och jag hejar tillbaka, men när jag går vidare ropar han tillbaks mig och frågar på engelska efter vägen till tågstationen. Sedan börjar han fråga om jag kommer från Kina, varav jag svarar "nej, jag är från Vietnam". "Chinese and Vietnamese girls are beautyful" säger han sedan och jag kan inte annat än att tänka "Ska jag ta det som en komplimang, eller är det bara lite rasistiskt?". Osv osv. Han var grek, han ville ta en drink med mig och trodde att jag var 28. Jag svarade artigt "No, sorry, I have to go home with my package now". Jag är tydligen vacker när jag svettats, då jag blivit raggad på förr när jag svettas. Bara när jag svettas. Det är det som är grejen.

4. Oscar hälsar på
Andreas kompis Oscar hälsade på igår, så vi åkte ut till Tjurkö för att fiska. Det fanns absolut ingen parkering, så vi parkerade i ett dike, no kidding, och jag var så jävla rädd för att någon skulle komma och bogsera bort min bil. I alla fall så fiskade de ett tag i stekande hetta, medan jag låg och halvsov på bryggan och noterade att allt de fiskade upp var sjögräs. Vi åkte sedan till skolan för att grilla och bada vid bryggan. Med tusen maneter och ett antal getingar. Trevligt var det i vilket fall som helst!

5. Sniglar på besök
I lördags var vi på fest hos Texxar, och nej, dessa historier är i helt ingen inbördes ordning alls. Det var en mycket MYCKET varm fest och jag svettades som en överviktig sugga, trots att Andreas satt och fläktade mig med min tröja hela kvällen. Vi bestämde oss för att gå ut och sätta oss och spela treman, men jag drack förmycket vätska på en gång och fick ont i magen. (Noterat: Aldrig igen bustier på fest. Magen får inte plats.) Treman är för övrigt ett ölspel. Jag drog med Andreas och la mig på gräset och kved av smärta och sparkade även av mig mina skor, då det fortfarande var sjukt varmt. De andra kom förbi och alla satt och snackade ett tag medan min mage återhämtade sig. Jag skulle ta på mig skorna och jag kände något slemmigt mot stortån. Jag skrek och kastade skon åt Andreas och ylade att det var en snigel i skon. Andreas skakade på den, och mycket riktigt ramlar det ut en mördarsnigel ur min sko. "Torka ur den" klagade jag och han torkade ur den och sa "Oj. Det var visst en till snigel". När Andreas, jag och Nusi torkat ur min sko ett antal gånger kunde jag äntligen ta på mig den med en viss obehagskänsla. Tur att jag druckit alkohol innan.

6. Bikinijakten som slutade med sushi
Idag tjatade jag med mig Linnéa för att leta efter en bikini på stan. Det fanns inte. Bikinis är en total bristvara i Karlskrona för tillfället, och det enda jag kom på är att jag vill köpa BH:ar på Kapp Ahl för att de är så fruktansvärt bekväma. Som bomull för tuttarna. Hur som helst var det varmt och svettigt, och ingen bikini, till mig i alla fall, så långt våra ögon nådde, så vi gick till sushi-stället vid bion och åt sushi istället. Riktigt god sushi! Imponerad.

Balkongen

När mamma var här i helgen så tog hon initiativet och hjälpte mig att fixa till vår balkong. Det var en supermysig dag, då vi körde runt i mördande hetta och letade efter genomskinlig sprayfärg och brunt tjockt snöre. Harald Nyborg, halleluja. Vi skrubbade, sprayade och shoppade och här är resultatet. Tack så mycket för hjälpen mamma, och tack för att du hjälpte mig fixa en balkong utan dödsdömda växter!

Känslor

Känslor. Just nu är jag sprängfylld. Jag är trött, jag har ont överallt, mina ögon är svullna och värker, jag har mensvärk och trots att jag vet att mitt liv är fantastiskt och att jag är så tacksam över allt jag har, så mår jag piss just nu. Juste. Det är varmt också. Min ryggrad svettas på insidan. Min hormonbalans är känslig, och att skjuta upp min mens med mina p-piller, kombinerat med att det är 27 grader varmt utomhus och inomhus är ingen superhöjdare. Spenderade natten med att gråta och svettas mig till sömns och sedan drömma mardrömmar om motorsågar och att jag kissade på mig i sängen. Easiest night of my life.

Trots detta tog jag mig upp denna morgonen också, även om det kanske mest hade att göra med att jag inte kunde somna om efter att Andreas gått till jobbet. Jag städade bort hundhår, dammsög, plockade undan och planerade dagen med mamma. Hon kommer hit idag och blir kvar till 17-tiden imorgon. Vi tänkte gå på stan och handla lite till ikväll, så jag hoppas att min kropp lyckas ta sig samman tills dess. Just nu vill den bara sova tills allt slutar göra ont. Både fysiskt och psykiskt. Hormoner is a bitch. Cookies no help.

Vaniljdrömmar och Citrontårta

Jag har just nu en favorittårta. Det är en fryst glasstårta med botten av vaniljdrömmar och smet av citonglass. Det är... så... himla... gott.

Vaniljdrömmar (cirka 50 st)
100g margarin
3 dl socker
2 tsk vaniljsocker, eller 1 tsk vaniljpulver
1 dl neutralt smakande olja
1 tsk hjortronsalt
4 dl mjöl

Gör så här:
Sätt ugnen på 150 grader.
Rör margarin, socker och vaniljsocker mjukt med en gaffel.
Rör ner oljan lite i taget.
Blanda hjortronsalt med lite av mjölet och rör ner.
Blanda i resten av mjölet till en sockrig deg.
Forma små bollar, ca. 2 cm i diameter, och lägg på smord plåt eller bakplåtspapper.
Grädda i 20 minuter utan att öppna luckan under gräddningstiden.

Glasstårta
Jag vill egentligen ha en tjockare tårta, men vår springform är GIGANTISK, så den blev tunn.

200 g vaniljdrömmar (cirka 20 stycken)
75 g margarin
3 ägg
3/4 dl socker
3/4 dl vatten
3 dl vispgrädde
1 tsk vaniljsocker eller 1/2 tsk vaniljpulver
skal av 2 citroner
saft av 1 citron

Gör så här:
Krossa kakorna till ett pulver.
Smält margarinet och rör ner det i kakkrosset.
Tryck ut i botten av en rund springform och ställ in kylen.
Vispa lätt upp tre ägg i en stor bunke med en visp eller en gaffel.
Koka upp socker och vatten och låt koka tills lagen fått en något sirapsaktig konsistens.
Häll i sockerlagen i äggen och vispa fluffigt med elvisp.
Avsluta vispningen med att vispa på lägsta hastigheten i någon minut.
Vispa upp vispgrädden tillsammans med vanilj och citronskal.
Vänd ner citronsaften i grädden och vänd tillslut ner grädden i äggfluffet.
Rör mycket försiktigt till en slät och fluffig smet.
Häll i formen och ställ in i frysen.
Låt stå i frysen minst fyra timmar innan provsmak.
Ta gärna fram tårtan någon minut om den fryst länge, så att den inte är alldeles för hård och frostig.

Örhängen

När vi var och lämnade James så var mamma och Lennart precis hemkomna från Riga, där Rumpkullorna precis hade tävlat i körsång. De vann guld för övrigt. Grymt imponerad! Jag kanske ska förtydliga att mamma och Lennart var där som support av alla olika slag, även om du kanske själv misstänkte att Lennart inte är med i rumpkullorna och att mamma inte tävlar i sång. I vilket fall som helst hade de självklart turistat lite och jag fick ett par vackra örhängen med bärnsten och silver från mamma, medan Andreas fick en deodorant från flygplatsen.

På tal om örhängen är jag så sugen på att ta fler hål i öronen, men det kostar pengar och jag är ju så himla rädd för att det ska göra ont. Det här med initiativförmåga och impulsivitet är inte min grej.

Initiativförmåga

Jag gjorde något igår. Min initiativförmåga ligger inte för mig, så för mig är det ett stort steg. Jag hörde av mig till Linnéa och frågade om vi skulle gå på en hundpromenad med hennes hund och sedan ta en fika tillsammans, och sen var det ju ett lyckligt sammanträffande att jag hade bakat en glasstårta innan. Vi pratade igenom, pratade ikapp om våra liv, och gick och mötte Andreas när han slutade jobbet. Vi fikade sen, och jag kan ju avslöja att glasstårtan var precis så svalkande och god som en glasstårta bör vara, även om formen hade läckt ut glassmet i halva frysen. Dock var den utspillda smeten även den väldigt god, så det gjorde inte så mycket. Jag ska försöka få upp ett recept sen. Om jag kommer ihåg och pallar. Pallar. Stolar. Hah.

Under tiden hade Bella hört av sig om en kväll av volleyboll, men helt värdelös som jag är så kollar, och ännu mindre svarar, jag på sms speciellt fort, så han ringde sen i alla fall. Linnéa hängde på och sen spelade vi volleyboll och badade, vilket självklart var asroligt. Dock så badade vi innan och jag måste erkänna att jag inte är superbekväm med att hoppa omkring i bikini. Min beachbody 2014 är lite för hängig och min bikini lite för liten. Hur som helst, inga olyckor skedda, inga trosor avramlandes och inga bröst uthoppandes. Bra kväll helt enkelt.

Jag

Jag hade tråkigt, så jag testade att plocka fram stativet, koppla in kameran till datorn och ta lite bilder på mig själv. Min hjärna har svårt att förstå hur jag kan se så annorlunda ut när bilden väl är tagen än vad jag tror att jag gör. Det här med att modella är verkligen inte min grej. Så varför ta bilder på sig själv? Ja. Varför inte? Att ta bilder är roligt, att ta porträtt är roligt, jag är den enda här hemma och det är alltid kul att på något sätt få ett annat perspektiv på hur man ser ut. Sen kan jag ju också titta tillbaka på bilderna också, och sånt är ju ganska kul om något.

Vill ha

Denna ligger definitivt på min vill ha lista. Tillsammans med att reparera min mobil och skaffa ett skyddande skal till den, men denna är billigare om jag nu skulle köpa den!



Den är från cocoo.se och den kostar 345 kr. Jag vill ha den jättegärna, men det kanske går över med pms:en. Min ekonomi hoppas!

Framtiden

Jag har så mycket att göra, samtidigt som jag inte har något att göra. Jag har tråkigt och inte samtidigt. Pms perhaps. James fick åka hem igår, eftersom han ska åka med Lennart uppåt landet på torsdag för att göra valpar med bitchen Barbro. Jag sitter kvar hemma och känner mig lite ledsen för att jag inte har någon att kela med, och ingen som hejjar glatt på mig när jag kommer hem.

Framtiden kommer allt närmare och snart är det dags att starta om inför nästa år och nästa termin. Min vila har varit och är, om du frågar mig, välförtjänt och välbehövd. Jag har inhandlat en ny almanacka för att kunna hålla reda på mitt liv. Tredje försöket gillt om man säger så. Jag börjar alltid använda almanackan jätteduktigt, men allt eftersom tiden går, faller almanackan mer och mer i glömska. Det är värt ett försök i alla fall. Man kan ju inte vara bra på allt på en gång, och när det gäller att skriva, och framför allt läsa, i almanackan så får det ta några välmenande försök för min del. Mina böcker måste snart börja inhandlas och jag funderar på att sälja de gamla böckerna jag har liggandes.

Här hemma är det tomt och tyst just nu. Jag har precis börjat städa undan efter James, men mitt städförsök gavs snart upp, jag gjorde mig i ordning, borstade tänderna och satte mig slutligen här istället. Vid datorn. Jag har huvudvärk och pms-värk, så jag anser att jag förtjänar en paus.

Alltså. Ganska trött, ganska låg, men ganska glad och livet tuffar på som det ska mot nya tider.

Utflykt

Jag och Andreas gjorde en egen liten utflykt här om dagen. Till caféet, rastplatsen, fiskeplatsen och den gamla vikingabyn som ligget alldeles vid bron över till Sturkö. Vi visste inte vart vi skulle åka, då ingen av oss kommer härifrån eller har spenderat en sommar här förut, men vi ville åka någonstans ändå. Jag och pappa var där förra året, och jag hade för mig att det var mysigt, så vi packade oss själva och James i bilen och åkte iväg. Vi köpte en varsin glass och James spydde en bit bort. Det här med åksjuka hundar! Vi vandrade omkring, även om det kändes något begränsat. Vi gick in på en grusväg underbron, men hittade bara en återvändsgränd på andra sidan. Det var en kort utflykt, men den gjorde mig ändå glad. Det är roligt att hitta på något och orden "bara du och jag" klingar fint. 

Jag skulle önska att vi kunde åka på en längre utflykt och hitta på något, bara vi två, men det är svårt när han slutar jobbet vid klockan halv fem. Självklart är det bara en ursäkt. Vi hade kunnat åka vart som helst på helgen om vi hade velat. Vi har bil. Vi har bara ingen initiativförmåga och ingen idé om vart vi skulle kunna åka. Samtidigt som vi, jag tror i alla fall vi, vill åka och hitta på något, så vet vi inte vart och samtidigt så vill vi vara hemma och mysa tillsammans. Hemma.

Hemma

Jag är hemma nu. Hemma i Karlskrona i vår lägenhet med Andreas, och några gäster. Mammas bil och mammas hund är på besök så vi ska snart kvällspromenera och sen blir det sova. Jag är så oerhört tacksam för tiden på Öland. Tack så mycket till mina underbara föräldrar och alla andra som gjorde mina veckor där superhärliga!

Snart är det dags för Säterstampen igen och bakningen och planeringen är i full gång. Jag ska försöka komma igång med bakningen så snabbt som möjligt, men idag fick det bli lite ledigt, lite städande och rensande. Vi var visserligen duktiga och packade upp packningen redan igår när vi kom hem, men vi ligger fortfarande lite efter i att återställa allting till sin tidigare standard, eller vad man nu ska säga. Jag har inte sovit så bra som jag skulle önska de senaste dagarna, och jag vet verkligen inte varför. Jag har känt mig orolig i kroppen på senare tid. Förhoppnings vis är allt på grund utav sömnen, som jag hoppas snart bli bättre. Imorgon ska jag i alla fall ska jag i alla fall baka kakor!

Sista dagen innan vi åkte neråt åkte vi till Ormöga kamelfarm för att rida kamel och klappa på djur, så här kommer lite bilder därifrån.

Små grisbarn!

Mazarintårta

Pappa köpte hem färska hallon för att fira den sista långfrukosten på Öland, trots att han vid provsmaket inte tyckte att de var så supergoda. Varför köpte han dem då? Frågade jag, och fick idéen att om de inte är så goda från början kan jag nog göra något smarrigt av dem. Att möla ner färska bär i en smet var jag inte sugen på, men något gott tillbehör kanske. Jag funderade på kladdkaka, men sen fick jag mandelsug, och bestämde mig för att hitta lite inspiration på internet. Det hittade jag också! Mazarintårta verkade ju jättegott, så det gjorde jag. Just denna mazarintårta är med citron, pecannöt-choklad, vispad grädde och färska hallon.

Mazarintårta (Denna är gjord i rund form 24 cm i diameter)

Formen:
margarin
mandelspån

Botten:
400 g mandelmassa
200 g margarin
4 ägg
3/4 dl vetemjöl
skal av en citron
saft av en halv citron

Garnering:
god mörk choklad bruten i små rektanglar
cirka 3 dl vispad grädde
färska hallon

Gör så här:
Smörj formen och bröa med mandelspån.
Riv mandelmassan och elvispa ihop den med margarinet.
Vispa ner ett ägg i taget.
Vänt ner citronen och vetemjölet.
Ha ner i formen och grädda i 175 grader i cirka 25 minuter.
Låt kakan svalna.
Sätt chokladen runt kanten en bit in som en mur.
Smeta på grädden innanför.
Placera ut färska hallon så dekorativt du kan.

Längtar

Imorgon får jag träffa Andreas igen. Dagarna har gått fort, men ändå känns det som en evighet sen vi sågs. Jag längtar så jag dör. På något sätt såg jag på mig själv som en relativt självständig kvinna. En sån där som kan vara själv och ändå ta hand om sig själv, och ändå sitter jag här och väntar, otålig som ett litet barn. Det hjälper inte alls min självbild att veta att vi bara varit ifrån varandra i fyra dagar än så länge. Jag saknar dig älskling!

För övrigt så har dagen varit seg. Som gårdagen. Tröttheten kryper sig på och jag har känt mig matt och orkeslös. Flera dagar av dålig sömn, lite vin varje kväll och dåliga rutiner rent tidsmässigt gör att min kropp inte riktigt vill fungera som den ska. För tillfället känns den som om någon hängt vikter i hela mig som tynger ner.

Det vi hunnit med idag är att göra älgörtssaft och gå in till Byxelkrok med Herman för att kolla i de små butikerna och köpa glass. På grusplanen nedanför parkeringen hade de slagit upp en stor pool med uppblåsbara bollar i där man kunde få leka för 60 kronor per 10 minuter. Medan vi åt glass och Herman drack en stor slushee satt han och kollade och bestämde sig till slut för att testa! Det är jättehärligt att ha alla här. Att ha alla här som jag inte hinner träffa annars, men det känns så tråkigt att jag är så trött att jag knappt orkar hitta på något med dem och uppskatta vad vi gör. Det är i alla fall härligt att bara sitta och äta middag med alla på kvällen. På lördag har vi planerat att vi ska åka till Ölands djurpark i alla fall, så jag ska spara mina krafter tills dess och låta mig vara trött och hängig en dag till, hur tråkigt det än må vara!

Älgörtssaft

Det man märker när man gör egen saft, är att det känns som om det är mer socker än något annat när man väl gör den. Man tar mycket, och med det menar jag MYCKET, socker och så spär man ut det med lite vatten och citronsyra för att sedan smaksätta det med valfri smak. I vårat fall älgört, citron och lite små tvestjärtar som åkte med blommorna av bara farten. Saften är i vilket fall som helst fantastiskt god. Flytande godis! Jag har tidigare också använt den för att smaksätta tårtor och dylikt, och den passar utmärkt även där. Luktar man på blommorna, som för övrigt är väldigt vackra, så luktar de sött, blommig och fantastisk gott. Som en blommig version av fläder.

Älgörtssaft
2 kg socker
2 liter vatten
ca. 25 gram citronsyra
2 citroner
20 klasar älgört

Gör så här:
Koka upp socker och vatten till en sockerlag.
Ta av plattan, rör om lite och ha i citronsyran.
Häll i valfri behållare. Vi har använt gamla godislådor!
Skölj blomklasarna, skiva citronen och ha i dem i sockerlagen.
Låt stå 3-5 dygn.
Sila saften och häll upp på flaskor.

Nej, jag vet. Jag glömde ta kort på själv blomman, men googla på det!

Nya skor

Idag när vi stannade på skoaffären i Böda, vid namnet Sjökvists(s)kor, så köpte jag mig ett par skor till hösten och vintern. Jag har tidigare letat runt på diverse sportoutlets för att hitta ett par snygga sportsko-liknande skor, då jag tycker de är snygga och oftast brukar vara superbekväma, men utan att lyckas. Nu så letade jag istället i skobutikens "halva priset på alla prislappar oavsett färg"-hyllor och hittade ett par fina skor i läder för ett fint pris. De hade kostat 799 kronor från början, men sänkts till 699 kronor och sedan var det halva priset på det. De kommer från Timbaland och är riktigt bekväma och mjuka. Och snygga. De blir perfekta till hösten!

Mysdag med mamms

Idag planerade mamma in en mamma-dotter-dag för oss där vi åkte runt på Öland och gjorde precis det vi kände för, så det gjorde vi! Vi bestämde oss för att vi skulle åka till Sandviks kvarn och äta de Öländska specialiteterna kroppkakor och lufsa, men i övrigt var dagen öppen. Vi åkte förbi skoaffären i Böda, det alltid givna stoppet för mig, och sedan åkte vi vidare och kollade på allt möjligt. Vi passade på att gå in på små loppisar och butiker och i Borgholm gick vi in och tittade i alla affärer vi kände för. Jag tror att det är viktigt att ha såna dagar ibland. Om man gör det själv eller med någon man tycker om spelar ingen roll. Huvudsaken är att man ger sig iväg utan några krav och någon press i huvudet, utan bara ger sig ut för att ha en underbar dag av vad som helst som man känner för för tillfället.

På vägen mot Sandviks kvarn stannade vi på en gård där de har alpackor. De är som lamor, fast fluffiga som får. De har jättelånga, skrangliga och smala ben som ser ut som om de ska böjas i alla möjliga riktningar och deras hals ser ut som en böjbar ostbåge. De är väldigt söta, charmiga och har liksom en egen personlighet och karaktär. Medan vi var där blev det alpacka vs. alpacka och den ena alpackan la sin ostbåge-hals över den andre alpackan, gjorde sådana ljud som jag tror att bara alpackor kan göra och puttade den andra aggressivt över gården. Allt medan den attackerade alpackan frustrerat försökte bita den förste.

Tack mamms för en supermysig dag!

Dalpacka

Strandsatt utan Andreas

Idag har jag varit så rysligt trött och dagen har varit seg som slime, men ändå har jag på något sätt hunnit med ganska mycket. Min abstinens efter Andreas visar sig i att jag inte verkar kunna sova ordentligt själv. Jag drömmer halvt mardrömmar och vaknar upp i halvt panik och har mycket svårt att somna om. Denna morgonen gick jag själv upp och satt mig ute och halvsov i en stol klockan tjugo över åtta innan alla andra gått upp. Jag hade drömt en dröm som gjorde mig upprörd, så jag kunde inte somna om.

Mamma och vi barn åkte iväg till Drakgården. Den heter något annat egentligen, men det är en barngård som specialiserar sig på drakar, fräsiga trädgårdsprydnader och leksaker till barn. Herman och Alexander köpte en varsin liten hajdrake, medan Abdi köpte en större drake med två snören som man styr genom att dra det ena eller det andra snöret till sig.

Vi åkte hem, jag var trött, så jag låg och halvsov och pratade med Andreas innan det blev dags att göra saker igen. Jag och pappa åkte iväg och köpte fisk inför morgondagen. Vi köpte en stor laxbit och några bitar svärdfisk som vi blev instruerade att grilla på hög värme, cirka 3 minuter på varje sida. Det borde vi väl kunna fixa, tänkte jag. Hur som haver, så får det vänta tills imorgon, och idag åt vi restaurangmat på Petter's istället. Igen. Jag åt hamburgare och glass, blev mätt och glad och vi avslutade kvällen med en mysig liten vandring bland båtar och bodar i hamnen. Där hittade jag mitt livs fynd. En gosedjurs-tiger-ryggsäck för trettio kronor på second hand. Lycklig kvinna! Sen hittade jag ett par söta örhängen också från en hantverkare från Ludvika.

På drakflygarängen

Hur söt?!

Sommar på hällarna

När jag var liten så älskade jag att bada, och jag älskade att bada på sandstranden, men nu på senare år har jag känt att sandstranden är mer och mer överflödig. Rätt så överhypad till och med. Jag förstår att de som har barn gärna åker dit, då barnen kan springa runt och leka och bada på ett annat sätt (vi vet ju alla att klippor generellt sett gör mycket ondare att ramla och springa barfota på än vad sand gör), men jag älskar hällarna. De är mysiga, det är inte så mycket folk, och jag älskar att bada där. Det är som en fluffig trappa ner i vattnet och även om havet må vara svinkallt är det riktigt roligt att bada där, och för de som gillar att hitta spännande undervattensgrottor, så är detta också stället för dig. Jag har dock aldrig vågat, då min rädsla för att tappa andan helt tar övertaget. Jag har dessutom aldrig tagit med något cyklop. Excuses, excuses...

Jag saknar min pojkvän, min mysmate, min hetero transvestit, min Zeldah och min Andreas. Han är väldigt mycket inte här med mig just nu. Är man van att krypa ihop och kela med en människa, minst en gång om dagen, så får man abstinens. Det kliar i kroppen, så jag bloggar istället. Lennart gav alla oss barn och ungdomar ett varsitt gosedjur som han hittade på second hand. Jag fick en studentbjörn med bok och glasögon, och Zeldah fick en smutsig panda med mycket dålig hållning. Nu när vi är isär så har Zeldah min björn och jag har hans, men det duger inte riktigt, om jag får säga mitt.

Andreas da panda. (höhö)

Den här fisken är det väldigt synd om, för som nämnt i tidigare inlägg blev den väldigt uppäten.

Kusin på klipporna

Årets ballerinas. Från Skopunkten.

Mina föräldrar, de kan steka dem!

James

James är en otroligt charmig hund på alla möjliga sätt och vis. Hans rynkiga nos, hans eviga grymtande och snörvlande, hans keliga temperament och hans förmåga att kräkas ganska så ofta. Nu kanske ni tror att jag är ironisk när jag säger att han är charmig, men han är jättecharmig faktiskt. Han är vår lilla husgris och mitt eviga foto-objekt. När han är relativt stilla vill säga. Det här med att bli sportfotograf, det kommer nog aldrig att vara min grej. Jag tycker varken om att röra mig med eller utan kamera skulle man kunna säga, och reflexerna är inte riktigt med dem heller. I vilket fall som helst så är James så charmig att jag bara var tvungen att lägga upp några bilder på honom.

Om ni undrar, så håller James här på att äta en död fisk som min kusin och vårat fosterbarn matade honom med.