Vardag

Andreas kom till Hedemora och sen gick allting snabbt. Vi åt, vi träffade folk, vi åkte, vi var på bröllop, vi åkte, vi sov på hotell, vi åkte, och till slut var vi hemma. Hemma i vår lägenhet där vi inte gör annat än att titta på serier, sova, kela och äta.

Bröllopet var fantastiskt vackert och mysigt och alla var glada och lyckliga å brudparets vägnar. Brudparet var nog, som sig bör, lyckligast av alla. Festen var riktigt rolig med roliga lekar och supergod, och supermycket, mat. Människor sjöng, jag sjöng, människor höll tal, jag höll inget tal och sen tog kvällen slut, klockan var halv ett på natten och mamma hade i ett svagt ögonblick bokat fel hotell, fel datum. Samtal ringdes och tillslut installerade vi oss, eller snarare däckade in i sömnen, i ett mysigt hotellrum på Royal Blu Arlandia. Tack mamma för det! Vi behövde det. Jag älskar att bo på hotell, och det var riktigt mysigt.

Jag vaknade dagen efter med huvudvärk, feber, hosta och delvis ingen röst. Nu kan man påstå att det var på grund av bröllopsfesten, men det var ingen alkohol på den, så kom inte och säg att det är rätt åt mig! Hotellfrukosten gled i, medan ett par högljudda italienare (tror jag) beställde espresso bredvid oss, och den var god. För annars är det en DÅLIG hotellfrukost. Jag kommer ärligt talat inte riktigt ihåg. Mitt huvud var inte riktigt med mig den dagen. Resan hem är bara febrig. Mycket väntan, ont överallt och ständigt för varm eller för kall, men Max var gott, Andreas tog hand om mig och tillslut satt vi på flygbussen hem mot Karlskrona och slapp betala ett öre för den, då företaget inte hade gett ut en kod till busschauffören som alltså inte kunde ta betalt.

Nu är det så att jag inte gillar Max. Jag har aldrig gillat Max och jag tycker inte att deras hamburgare är speciellt goda. Jag tycker oftast att jag får vänta fett länge på en hamburgare som smakar som om jag kunnat  köpa ett paket hamburgare från Ica och steka dem hemma själv. Jag har ändrat mig. Deras hamburgare har blivit snäppet bättre, men deras pommes har blivit fantastiska. Jag drömmer om dem på nätterna. Max har dessutom en studentrabatt som innebär att jag får gratis plusmeny och en dipp. Jag har alltid klagat på att man knappt kan beställa lite mat till ett billigt pris på Max, vilket man kan på Donken, men nu kan jag beställa en minimeny och få plusmeny och dipp till den för typ 35 kronor. Jag har ändrat åsikt. Jag tycker om Max nu.

I övrigt så har vi sett Guardians of the Galaxy idag. Sevärd! Trädet är bäst. Jag älskar det trädet.

Nu så ska jag sova och hosta ur mig alla äckliga virus som hänger i min hals, för imorgon ska jag vara frisk. Nollningen börjar och sen börjar skolan. Full fart. MVH Honsomintehängermedisittegetliv.

Stockholm

I helgen var jag i Stockholm och hälsade på min moster, Stig, Herman och Nevyn. En trött och sliten Kim som hälsade på hos en trött barnfamilj. Jag skäms för hur trött jag är. Ingen vilja eller initiativförmåga verkar finnas just nu, men det var skönt att komma iväg och hitta på lite saker, och inte bara sitta hemma i Hedemora nu när de flesta av mina vänner rest därifrån.

Resan var i alla fall jättetrevlig och vi pratade, åt sushi, tittade på Marsipulami, spelade TP, åkte på utflykt till Åva och sov väldigt mycket. Eller jag sov väldigt mycket. Föräldrar verkar inte ha den lyxen! Tack för en jättetrevlig helg i alla fall!

Hamstern Superman, eller vad han nu heter. Många namn har han i alla fall!

Vi (barnen) badade och vi (allihopa) matade ankorna med bröd.

Moster bjöd på drinkar till TP!

Hittade den här lilla godingen istället för svamp när vi var ut till Åva och metade fisk som inte fanns och letade svamp som inte heller fanns.

Men skit i det då.

Säterstampen

Igår jobbade jag på Säterstampen med att sälja hembakt fika för "jag vet inte hur många år, men det är rätt många år":te året i rad. Jag jobbade med Sara i år, och vi bakade en massa vackra bakverk som jag tror uppskattades. Självklart hjälper det ju att vi står på den finaste gården, som tillhör Kari och Tyge. Själva Säterstampen är en nostalgidag i 1800-tals-anda, där de som är med, och besökarna om de vill, klär ut sig i 1800-tals-outfits och öppnar små stånd på de gamla gårdarna som öppnas upp för allmänheten.

Det var en lång dag, och direkt när jag kom hem var det bara att kasta sig in i duschen för att sen åka och möta upp Karin och Kajsa för att sedan gå in till Tim på fest. Det var en riktigt trevlig fest, där alla fick prata med Andreas i telefon. Jag saknar honom. Han borde komma hit. Nu.

På tal om Säterstampen, igen, så tjänade jag ungefär 3500kr igår, så livet känns lite bättre just nu!

Hemmadag

Idag är en hemma-och-vila-dag. Jag och James spenderar den tillsammans i mamma och Lennarts hus. Att gå på promenader i skogen är något jag har saknat, kände jag nu när jag gick där. Den lummiga och varma skogen där jorden liksom sjunker ner lite när man går och solen lyser ner genom träden. Som en gammal svensk sång skriven av någon poet. Vi gick där, jag och James. Jag bara slappnade av och gick, medan James kämpade för att få slicka på något oidentifierat, kissa på något oidentifierat och bajsa i uppförsbacke. Jag har saknat skogen, och nu saknar jag Andreas. Vi träffas inte på två veckor, och det känns ändå som om vi varit ifrån varandra alldeles för länge.

Branden

Det har brunnit och det har brunnit riktigt mycket. Säkert mer än vad jag hörde sist, så jag tänker inte chansa, men en riktigt stor och otrevlig skogsbrand som jag tror jag nämnt. Någon gång. Här kommer lite bilder från när rökmolnet låg tjockt över Hedemora vid skymning.

Shopping i Borlänge

Jag, Moa, Karin och Kajsa skulle åka till Borlänge igår, men Moa blev sjuk, så tyvärr blev det bara jag, Karin och Kajsa som åkte, även om det var väldigt trevligt det också. Det var riktigt roligt att träffa dem, då det var riktigt länge sedan sist. De fick skjuts in till Hedemora och vi körde till Borlänge i mammas bil och parkerade nere på parkeringen "Södra Kupolen" som jag alltid brukar. IKEA var inget vi orkade med över huvud taget, så Kupolen kändes som vanligt även om allt utanför förändrats.

Vi sprang runt i affärer, kikade, pratade och handlade mer eller mindre. Tyvärr tror jag vi alla tre var rätt trötta. Jag från att ha sovit dåligt, Karin hade åkt upp från Skåne och kommit hem kvällen innan och Kajsa jobbar rätt mycket så energinivån var kanske inte på topp. Riktigt roligt var det ändå och jag inhandlade en minimal mängd av vad jag egentligen skulle vilja köpa. Min garderob är allt annat än hel, ren, fräsch och uppdaterad just nu. Jag handlade i alla fall två stycken halsband på rea, ett från Indiska och ett från Gina, samt tre par trosor från Lindex. Jag provade dessutom några bh:ar och ett par jeans som jag ska inhandla i Karlskrona till hösten. Med tanke på hur full min packning var när jag åkte upp, så är jeans tyvärr inget alternativ, oavsett hur mycket jag behöver ett par.

Det jag absolut mest av allt i hela världen ville ha under tiden vi gick runt var ett par kängor från Scorett. Kängorna är från K.Cobler, vilket säger mig ingenting, men jag märkte det nu när jag hittade dem på deras hemsida. De är så fina, så vackra och så utanför min budget.

Tyvärr har jag inga bilder från dagen, och tyvärr inga bilder på mina inköp heller, då jag var tvungen att hasta upp och hundvakta James efter lite stress, trötthet och tårar på kvällskvisten. Det var bara att packa ner trosor, tandborste, mobilladdare och dator och åka upp. Tröttheten tog över och knäckte mig igår kväll. Kroppen skrek att den inte orkade mer, huvudet dunkade och tårarna rann. Vissa kallar mig vuxen, smart och mogen, men ibland känner jag mig som om jag vore 14, trött, ung och dum all over again. Tur att jag har så många människor runt omkring mig som kan peppa upp mig och hjälpa mig upp när det känns som om jag fastnat och inte kommer någonstans hur mycket jag än försöker.

 

Men vad är väl en bal på slottet...

Tisdagskänslor

De senaste dagarna har det hänt väldigt många bra saker. Jag har kortat av armbandet till min klocka, som jag älskar, jag har äntligen fått linser efter två månader, jag har varit på Moa och Anton's extremt trevliga födelsedagsfest, träffat moster med familj och lekt med mina kusiner, hälsade på hemma hos Li, lekte med hennes extremt söta labradorvalp och blev dessutom bjuden på sushi och varför stanna där? Just nu är det extremt stor skogsbrand i Salatrakten som långsamt rör sig hitåt och flera människors hus har brunnit ner och ännu fler människor har fått evakuerats från sina hus. Regnet verkar inte vilja fall, men idag kom det en störtskur och vi alla hoppas att den rör sig i rätt riktning. Äntligen regn, sushi och vänner.

Jag borde vara så himla glad men just nu är inte känslorna på min sida. Som om humöret föll med regnet. Varför kan jag inte bara vara glad just nu. Just nu saknar jag min sambo så himla mycket, och allt jag vill är att kela lite, prata lite eller spela lite, vilket vi självklart har förberett, men det blir aldrig. Vi är dåliga på att prata när vi väl hinner prata i telefon och annars verkar vi hela tiden planera in saker omlott. Eller ja. Jag planerar in saker en dag och han resten. Jag fattar inte varför jag bryr mig så himla mycket och inser att jag inte borde göra det. Jag borde inte sakna honom så mycket att jag bara vill lägga mig ner och gråta, och jag borde bara vara fett glad för att han har awesome saker att göra. Att jag vet att jag borde känna så hjälper inte alls. Ni killar som säger "Äh. Var inte så känslig. Det är inte så jävla jobbigt. Det är cool. Jag saknar dig, men det är okej". Skatta er lyckliga att ni föddes med kuk. För så funkar fan i mig inte jag. Saknaden finns alltid där i bakgrunden, som en mygga som konstant biter mig i röven.

Pallar inte mig själv. Kräks. För övrigt nu när jag ändå är igång med att gnälla: Det är för fucking varmt.

Hedemora

Jag sitter nu första morgonen av mina tre veckor, för tillfället, i pappas kök. Frukost tas fram medan jag sitter och skriver. Jag tänkte gå upp lite innan alla andra och hinna kolla saker i lugn och ro, men de hann vakna hela högen. Hur som helst är det trevligt att ha lite sällskap.

Igår körde jag hit från Karlskrona på nästan exakt sju timmar. Själv. Det var riktigt tråkigt och riktigt långt. Jag är fortfarande lite låg efter det även om jag sovit helt okej. Jag saknar Andreas och finner det chockerande att jag kan sakna en människa så mycket. Jag känner mig lite och löjlig. Jag måste hitta min mer manliga sida och bara inte fokusera så mycket på det och allt annat som pågår i mitt huvud. Ikväll ska jag på fest i alla fall, så då lär jag kunna släppa det lite. Moa fyller år, så jag ska få träffa henne för första gången på ett år! Alldeles för lång tid, men det ska bli så himla roligt.

Nu ska jag äta frukost och vakna till. It's a long way to go, but someone, and by that I mean me, is gotta do it.

Hunden Casper

Köksfönster

Klocka

Min mamma var så himla snäll och beställde klockan som jag önskade mig från Cocoo.se. Hon beställde den visserligen i fel färg, men den är ändå superfin, så nu ska jag bara in till en butik som kan korta av armbandet åt mig. Så glad! Tack mamma!

Min frukost

Jag måste bara presentera min frukost, som för övrigt är den bästa frukosten i världen. Anledningen att den är så fantastisk är dels vad den består av, men mest vad jag gör utav det. Just nu äter jag naturell yoghurt med flytande honung, vaniljpulver, specialflingor och solrosfrön. Varför heter flingorna specialflingor egentligen? Vem kom på det? Det måste ju bara vara vanliga flingor, förutom att de består av ris och fullkorn. Betyder det att de är de första flingorna efter cornflakes då? Jag äter även en smörgås av något slag, men smörgåsen, eller mackan om man nu får skriva så, är av lite större variation varje morgon.

Det absolut bästa med att vara ledig är att man kan gå upp på morgonen och äta precis vad man vill och precis i vilken takt man vill. Jag är ingen frukostätare. Trodde jag i alla fall tills jag flyttade hemifrån, inhandlade frukost själv och fick äta den vart jag ville. No pressure liksom. Just nu håller jag på att titta igenom Britains new hairdresser, ellernågontingsåntjagkommerinteihåg, på svtplay. Morgnar är numera min vilostund, och jag älskar dem, även om jag spenderar dem själv framför datorn, i de flesta fall.