Bästa jag sätt. Älskar. Någon blandning av populärmusik-klezmer-mix-super-awesomeness-animals-killing-stuff.
Tack Lingen för att du hittade den. Du ska få en kram nästa gång vi ses!
fredag 30 november 2012
tisdag 27 november 2012
Dreamhack winter 2012
Då har jag checkat av en punkt på listan över saker jag måste göra innan jag dör.
Jag har varit på Dreamhack för första gången i mitt liv. Jag och Moa har tidigare, mycket tidigare, velat åka dit, men eftersom saker ser lite annorlunda ut nu (vi är äldre och Moa har vuxit ifrån de få spel hon faktiskt spelade), så åkte jag dit med Viktor, Lingen och Günzel.
Jag kom dit en dag efter att Dreamhack hade startat, så lyckligtvis slapp jag monsterkön in.
Jag visste ju innan vad det var, men jag hade ingen aning. Det... är... så... JÄVLA STORT! Det är så mycket folk. Det första jag möts av är en hord av små barn och äldre som står och röker utanför ingången. Luften är tung av rök, så om man är beroende och man inte har några cigaretter så är det bara att andas, eller om man inte röker, som jag, så får man andas så lite som möjligt.
När man kommer in genom dörren möts man av en kö som är JÄTTELÅNG! Jag tänkte lite att hmm... vad är nu detta. Det visade sig vara kön till Lol-finalen.
Jag leds in genom ett vimmel av människor, genom rum som luktar lansvett, godis, energidrycker och snabbmat in i en stor, STOR, hall som är full med människor som sitter vid sina datorer och spelar, ser på film eller knäcker sina tangentbord över knäna.
När klockan började närma sig fyra på natten kände vi att det var dags att sova så vi tog med de värdesaker som kunde bli stulna och hämtade vårat sov-pick och pack.
Det var kö upp till sovsalen. Kön ringlade sig upp för en trappa och när man kom upp tog de in några personer i taget som hamnade i diverse grupper. Varje grupp fick en guide med en ficklampa som guidade in folk i den gigantiska salen av sovande människor.
Vägar och rader där folk sov var utmärkta med tejp på golvet och det var så stort.
Kanske var jag trött och förvirrad, men det kändes så sjukt overkligt.
Dreamhack är en upplevelse som känns overklig. När jag kom hem kände jag mig jätteensam när jag inte längre var omgiven av tusentals människor.
Alla som är intresserade av spel borde åka dit en gång. Det var grymt.
Barn som är små och dudes som är vana med lan kanske inte förstår, men för mig var Dreamhack asudda.
Men roligt.
Jag har varit på Dreamhack för första gången i mitt liv. Jag och Moa har tidigare, mycket tidigare, velat åka dit, men eftersom saker ser lite annorlunda ut nu (vi är äldre och Moa har vuxit ifrån de få spel hon faktiskt spelade), så åkte jag dit med Viktor, Lingen och Günzel.
Jag kom dit en dag efter att Dreamhack hade startat, så lyckligtvis slapp jag monsterkön in.
Jag visste ju innan vad det var, men jag hade ingen aning. Det... är... så... JÄVLA STORT! Det är så mycket folk. Det första jag möts av är en hord av små barn och äldre som står och röker utanför ingången. Luften är tung av rök, så om man är beroende och man inte har några cigaretter så är det bara att andas, eller om man inte röker, som jag, så får man andas så lite som möjligt.
När man kommer in genom dörren möts man av en kö som är JÄTTELÅNG! Jag tänkte lite att hmm... vad är nu detta. Det visade sig vara kön till Lol-finalen.
Jag leds in genom ett vimmel av människor, genom rum som luktar lansvett, godis, energidrycker och snabbmat in i en stor, STOR, hall som är full med människor som sitter vid sina datorer och spelar, ser på film eller knäcker sina tangentbord över knäna.
När klockan började närma sig fyra på natten kände vi att det var dags att sova så vi tog med de värdesaker som kunde bli stulna och hämtade vårat sov-pick och pack.
Det var kö upp till sovsalen. Kön ringlade sig upp för en trappa och när man kom upp tog de in några personer i taget som hamnade i diverse grupper. Varje grupp fick en guide med en ficklampa som guidade in folk i den gigantiska salen av sovande människor.
Vägar och rader där folk sov var utmärkta med tejp på golvet och det var så stort.
Kanske var jag trött och förvirrad, men det kändes så sjukt overkligt.
Dreamhack är en upplevelse som känns overklig. När jag kom hem kände jag mig jätteensam när jag inte längre var omgiven av tusentals människor.
Alla som är intresserade av spel borde åka dit en gång. Det var grymt.
Barn som är små och dudes som är vana med lan kanske inte förstår, men för mig var Dreamhack asudda.
Men roligt.
lördag 10 november 2012
Vietnamesiska vårrullstacos
Detta är så gott att jag dör. Jag kände lite att jag var grymt sugen på vietnamesiskt. Eftersom jag är därifrån så ligger det ju i mina gener. Eller inte! Det råkar bara vara så att vietnamesisk mat är så grymt gott.
Jag har ju improviserat lite med vietnamesiska smaker, blandat med mina egna preferenser och kommit på dumplings med vietnamesiska smaker samt en gryta med fläskköttbullar, tofu och risnudlar.
Denna gången ville jag testa att göra färska vårrullar, vilket de runda rispapperen, som man kan köpa på affären, är alldeles idealiska för.
Självklart började jag med att googla recept på internet. Där stog det att vietnamesiska vårrullar är det nya sushi blablabla...
Jag vet att det inte är okej, men jag kände: Jag kommer därifrån, jag var först, kom inte här och skylta med era hippa vietnamesiska vårullar!
Självklart är det detta jag själv ska göra nu. Trots mitt yttre är jag ju så pinsamt svensk det bara går att bli, därför är, trots mitt ursprung, mina vårrullar fejk. De är inte äkta vietnamesiska.
Så varför inte göra tacos av det hela!
Vill jättemycket bjuda alla mina vänner och familj på detta när jag kan. Det är enkelt och jättegott. Kommer inte upp något recept nu, utan bara bilder. Är fortfarande sjuk, och tankeverksamheten är tyvärr inte riktigt där den borde.
Jag har ju improviserat lite med vietnamesiska smaker, blandat med mina egna preferenser och kommit på dumplings med vietnamesiska smaker samt en gryta med fläskköttbullar, tofu och risnudlar.
Denna gången ville jag testa att göra färska vårrullar, vilket de runda rispapperen, som man kan köpa på affären, är alldeles idealiska för.
Självklart började jag med att googla recept på internet. Där stog det att vietnamesiska vårrullar är det nya sushi blablabla...
Jag vet att det inte är okej, men jag kände: Jag kommer därifrån, jag var först, kom inte här och skylta med era hippa vietnamesiska vårullar!
Självklart är det detta jag själv ska göra nu. Trots mitt yttre är jag ju så pinsamt svensk det bara går att bli, därför är, trots mitt ursprung, mina vårrullar fejk. De är inte äkta vietnamesiska.
Så varför inte göra tacos av det hela!
Vill jättemycket bjuda alla mina vänner och familj på detta när jag kan. Det är enkelt och jättegott. Kommer inte upp något recept nu, utan bara bilder. Är fortfarande sjuk, och tankeverksamheten är tyvärr inte riktigt där den borde.
fredag 9 november 2012
Juldesign
Förbereder för en, inte överdrivet fantastisk, men helt så där okej bra juldesign. Man måste ju förändra sig lite så där när juletider närmar sig.
Nu ska jag i alla fall äta älsklings tacopaj, som är jättegod.
Smaklig middag på er alla!
Nu ska jag i alla fall äta älsklings tacopaj, som är jättegod.
Smaklig middag på er alla!
torsdag 8 november 2012
Fysikfeber
Fysik är ett ämne som jag tycka är relativt intressant, men ändå så tråkigt. Just nu är allting tråkigt. Jag går från att skaka okontrollerat till att kallsvettas. Också okontrollerat.
Febern gick upp till 39.5 grader igår, vilket är väldigt högt för att vara jag, och idag har tempen legat stadit på 38.5.
Jag har nästan tagit mig upp ur sängen, jag har försökt plugga, jag har insett att det inte gick så bra, jag börjar ge upp hoppet om att skriva fysikprovet imorgon och jag ska nu gå och lägga mig igen för att förhoppningsvis ta mig upp imorgon.
Jag förstår inte hur en människa kan bli så utslagen av en temperaturhöjning på ynka två grader. Det är som min biologilärare säger. Vi är väldigt konservativa och tål inte förändringar i kroppen speciellt bra.
Jobbigt är det i alla fall!
I övrigt har min älskling tagit hand om mig, gett mig verktabletter, tvingat mig att dricka mycket vatten och bäddat in mig i x antal täcken.
Det enda positiva med att vara sjuk är att man förhoppningsvis blir omhändertagen av de man älskar, men tyvärr mår man så dåligt att man inte alls njuter av det.
Kanske borde alla människor se till att ta hand om varandra oftare, utan att det är någon sjukdom eller annan åkomma inblandad. De flesta förtjänar nog lite mer vardagslyx en de får. Att bli unnad att bli lite omhändertagen då och då borde inte vara så svårt.
Jag vet precis hur svårt det är att ge det där lilla extra. Oftast är folk upptagna med sitt eget liv, så att ta hand om någon som inte riktigt behöver det känns svårt. Jag antar att mammor och pappor lär sig det där.
Det beror nog inte på att människor är själviska av naturen, eller jo, det är ju precis det som det beror på, men det behöver inte vara fel. Att vara självisk har blivit tabu av någon anledning.
Vad är felet i att ta hand om sig själv? Alla människor behöver ta hand om sig själva, och se till att man själv fungerar någorlunda innan man kan börja hjälpa andra människor.
Det tycker jag är rätt, men någon gång i månaden eller kanske till och med i veckan, kanske man ändå kan unna de där minuterna till någon man älskar. Några minuter som bara handlar om dem, så kanske man själv får några minuter någon annan gång. Det är ju en bonus!
Nu vore det ju roligt om ingen annan än jag känner igen sig! Då är det bara jag som är självisk och reflekterar över sånt här över huvud taget, och det vore i och för sig intressant i sig.
Febern gick upp till 39.5 grader igår, vilket är väldigt högt för att vara jag, och idag har tempen legat stadit på 38.5.
Jag har nästan tagit mig upp ur sängen, jag har försökt plugga, jag har insett att det inte gick så bra, jag börjar ge upp hoppet om att skriva fysikprovet imorgon och jag ska nu gå och lägga mig igen för att förhoppningsvis ta mig upp imorgon.
Jag förstår inte hur en människa kan bli så utslagen av en temperaturhöjning på ynka två grader. Det är som min biologilärare säger. Vi är väldigt konservativa och tål inte förändringar i kroppen speciellt bra.
Jobbigt är det i alla fall!
I övrigt har min älskling tagit hand om mig, gett mig verktabletter, tvingat mig att dricka mycket vatten och bäddat in mig i x antal täcken.
Det enda positiva med att vara sjuk är att man förhoppningsvis blir omhändertagen av de man älskar, men tyvärr mår man så dåligt att man inte alls njuter av det.
Kanske borde alla människor se till att ta hand om varandra oftare, utan att det är någon sjukdom eller annan åkomma inblandad. De flesta förtjänar nog lite mer vardagslyx en de får. Att bli unnad att bli lite omhändertagen då och då borde inte vara så svårt.
Jag vet precis hur svårt det är att ge det där lilla extra. Oftast är folk upptagna med sitt eget liv, så att ta hand om någon som inte riktigt behöver det känns svårt. Jag antar att mammor och pappor lär sig det där.
Det beror nog inte på att människor är själviska av naturen, eller jo, det är ju precis det som det beror på, men det behöver inte vara fel. Att vara självisk har blivit tabu av någon anledning.
Vad är felet i att ta hand om sig själv? Alla människor behöver ta hand om sig själva, och se till att man själv fungerar någorlunda innan man kan börja hjälpa andra människor.
Det tycker jag är rätt, men någon gång i månaden eller kanske till och med i veckan, kanske man ändå kan unna de där minuterna till någon man älskar. Några minuter som bara handlar om dem, så kanske man själv får några minuter någon annan gång. Det är ju en bonus!
Nu vore det ju roligt om ingen annan än jag känner igen sig! Då är det bara jag som är självisk och reflekterar över sånt här över huvud taget, och det vore i och för sig intressant i sig.
tisdag 6 november 2012
Chevelle
Idag har varit den längsta dagen i mitt liv, om ändå inte längre än någon annan. Det är bara det att jag har varit så himla trött att allting har känts så fruktansvärt mycket långsammare än det borde.
Att sova är ju ändå ett sätt för kroppen att återhämta sig och lagra ny energi. Detta borde ju på något sätt komma naturligt kan man tycka.
Tyvärr verkar inte min kropp ha fattat det där med att sova riktigt, och när kroppen har svårt för det, så blir det ännu svårare att vakna när det är meningen att man ska göra det. Idag blir det helt enkelt tidigt godnatt, så hoppas jag på att det blir bättre.
Jag är väldigt beroende av sömn, och om jag inte får det rubbas hela mitt system. En aning jobbigt att inse när man har lidit av sömnproblem sen tidig ålder.
Apropå rubriken till det här inlägget så känner jag sug efter att köpa en skiva. Det var mycket länge sen jag kände detta. Jag tycker oftast inte att det finns tillräckligt många bra låtar på en skiva för att vilja köpa hela. Jag vill ju inte betala för en bra låt, när jag dessutom måste lyssna på nio stycken låtar jag inte ens tycker om.
Chevelle är ett band som faller mig i smaken, och jag vill ha ett album med dem! Dock vet jag inte vilket. Det är ju där skon klämmer också. När man inser att man vill ha en skiva måste man välja vilken av skivorna som är mest värda att köpa. Vart har man hittat flest låtar man tycker om?
Jag löser det någon gång. Nu är jag i alla fall så trött att jag faller ihop. Kroppen faller långsamt sönder, för den har ingen energi till att hindra det, så nu ska jag sova.
Att sova är ju ändå ett sätt för kroppen att återhämta sig och lagra ny energi. Detta borde ju på något sätt komma naturligt kan man tycka.
Tyvärr verkar inte min kropp ha fattat det där med att sova riktigt, och när kroppen har svårt för det, så blir det ännu svårare att vakna när det är meningen att man ska göra det. Idag blir det helt enkelt tidigt godnatt, så hoppas jag på att det blir bättre.
Jag är väldigt beroende av sömn, och om jag inte får det rubbas hela mitt system. En aning jobbigt att inse när man har lidit av sömnproblem sen tidig ålder.
Apropå rubriken till det här inlägget så känner jag sug efter att köpa en skiva. Det var mycket länge sen jag kände detta. Jag tycker oftast inte att det finns tillräckligt många bra låtar på en skiva för att vilja köpa hela. Jag vill ju inte betala för en bra låt, när jag dessutom måste lyssna på nio stycken låtar jag inte ens tycker om.
Chevelle är ett band som faller mig i smaken, och jag vill ha ett album med dem! Dock vet jag inte vilket. Det är ju där skon klämmer också. När man inser att man vill ha en skiva måste man välja vilken av skivorna som är mest värda att köpa. Vart har man hittat flest låtar man tycker om?
Jag löser det någon gång. Nu är jag i alla fall så trött att jag faller ihop. Kroppen faller långsamt sönder, för den har ingen energi till att hindra det, så nu ska jag sova.
måndag 5 november 2012
Matlådan som Kim glömde
Idag var min första dag i skolan efter lovet. Den var väldigt trevlig, men ytterst matlös. Glömmer man sin matlåda, som är god och tillfixad, så får man skylla sig själv.
Jag vägrar betala 50kr för mat när jag har fullgod mat hemma. Nog för att jag registrerar att jag låter jättesnål nu, men så är det bara. Principsak helt enkelt.
Imorgon får jag sköta mig och ta med mig matlådan! Annars blir det smisk.
I söndags så var jag duktig och hjälpte älskling att byte däck på bilen också. Även om jag är en svag och ynklig kvinna, så skruvade jag och hade mig. Även om Viktor ville känna sig lite manlig och känna efter om jag dragit åt alla skruvar tillräckligt hårt, så tyckte i alla fall jag att jag var duktig.
När jag ändå var ute i, för tillfället, inte regnvädret så passade jag på att ta lite bilder. Slänger även med en bild på utsikten från vår balkong som jag tog innan jag åkte iväg till Barcelona.
söndag 4 november 2012
Halloween
Halloween är ett av mina absoluta favorithögtider på året. Man får klä ut sig och vara glad och lycklig utan att någon klagar över det. Har man tur är ju resten av människorna också utklädda, så då är ju dagen fullbordad.
Jag bestämde mig för att ha en egen fest tillsammans med Viktor i vår fantastiska lägenhet.
Anledningen till detta plötsliga initiativ är att vi inte hade råd att åka hem över lovet. Plus att Viktor hade tenta sista helgen på lovet. Vad hände där liksom?
Jag trodde att högskolar generellt sett brukade försöka tajma lugn period med höstlov, så att folk kunde åka hem samtidigt, men så är tydligen icke fallet. Här lägger de tentorna PÅ höstlovet.
Inte okej.
I alla fall så blev ju halloweenfesten okej! Det var jätteroligt faktiskt.
Jag bjöd in folk från min klass. Det resulterade i att en kom. Hon tog i alla fall med sig sin man, och så var vi fyra. Allt eftersom droppade det in folk från Viktor klass också, och sen var det bara att lära känna personer n'stuff. Mingla, så att säga. Eller ja haha.
Jag vet inte riktigt vad vi gjorde, men roligt var de i alla fall! Jag fick klä ut mig och sminka män utan att de klagade. What more to ask for?
Vi avslutade kvällen på en mysig pub för att sedan dra vidare till ett mysigt kebabhak. Fyllekäk är det bästa som finns. Det bästa med att gå ut, är fyllekäket efteråt.
Jag spammar lite bilder på mig själv, men det är min blogg, så det är okej.
Jag bestämde mig för att ha en egen fest tillsammans med Viktor i vår fantastiska lägenhet.
Anledningen till detta plötsliga initiativ är att vi inte hade råd att åka hem över lovet. Plus att Viktor hade tenta sista helgen på lovet. Vad hände där liksom?
Jag trodde att högskolar generellt sett brukade försöka tajma lugn period med höstlov, så att folk kunde åka hem samtidigt, men så är tydligen icke fallet. Här lägger de tentorna PÅ höstlovet.
Inte okej.
I alla fall så blev ju halloweenfesten okej! Det var jätteroligt faktiskt.
Jag bjöd in folk från min klass. Det resulterade i att en kom. Hon tog i alla fall med sig sin man, och så var vi fyra. Allt eftersom droppade det in folk från Viktor klass också, och sen var det bara att lära känna personer n'stuff. Mingla, så att säga. Eller ja haha.
Jag vet inte riktigt vad vi gjorde, men roligt var de i alla fall! Jag fick klä ut mig och sminka män utan att de klagade. What more to ask for?
Vi avslutade kvällen på en mysig pub för att sedan dra vidare till ett mysigt kebabhak. Fyllekäk är det bästa som finns. Det bästa med att gå ut, är fyllekäket efteråt.
Jag spammar lite bilder på mig själv, men det är min blogg, så det är okej.
fredag 2 november 2012
Mattetentan från helvetet
Idag gäller och smäller det. Viktor ska skriva sin matte D-tenta, som avgör om vi kommer att ha råd att leva som vi gör, i den lägenheten som vi gör.
Han har klarat av 10.5 poäng av de 14 som behövs för att få studielån och studiebidrag.
Spänningen är olidlig, skulle man milt kunna uttrycka sig.
Viktor har huvudvärk, och känner sig nerslagen. Så sent som denna morgon sa han "Kim. Jag vet inte hur vi ska klara vår ekonomi", med ledsna valpögon.
Detta är inte okej. Jag sitter nu här och känner mig rätt nerslagen själv. Vem skulle inte det liksom? Vår ekonomi, som vi knappt har som det är, är på väg att dödsdömas av högsta domstolen som vi i studenttider kallar csn.
MEN! Det är inte okej. Peppa Viktor JÄRNET! Vi ska inte ge upp förrän csn trampat ner våra tårade ansikten i smutsen, och om de gör det är det bara att gå in, ta en varm dusch och tvätta av sig. Allting känns pissigt, som när ens hundvalp har magsjuka, när man väl ligger där med smutsen i ansiktet, men när man är klar med att ligga och tycka synd om sig själv är det bara att göra något åt saken.
Att ligga kvar ute i regnet med smuts i ansiktet är till ingen nytta.
Därför peppar vi nu Viktor att gå in på tentan, göra sitt bästa och komma ut därifrån med livet i behåll och själen intakt.
Sedan är det bara till att vänta och se om det blir tvätta bort smuts ur ansiktet fram till jul, eller gå därifrån, triumferande, med csn-bidrag i fickan.
Life is hard.
Han har klarat av 10.5 poäng av de 14 som behövs för att få studielån och studiebidrag.
Spänningen är olidlig, skulle man milt kunna uttrycka sig.
Viktor har huvudvärk, och känner sig nerslagen. Så sent som denna morgon sa han "Kim. Jag vet inte hur vi ska klara vår ekonomi", med ledsna valpögon.
Detta är inte okej. Jag sitter nu här och känner mig rätt nerslagen själv. Vem skulle inte det liksom? Vår ekonomi, som vi knappt har som det är, är på väg att dödsdömas av högsta domstolen som vi i studenttider kallar csn.
MEN! Det är inte okej. Peppa Viktor JÄRNET! Vi ska inte ge upp förrän csn trampat ner våra tårade ansikten i smutsen, och om de gör det är det bara att gå in, ta en varm dusch och tvätta av sig. Allting känns pissigt, som när ens hundvalp har magsjuka, när man väl ligger där med smutsen i ansiktet, men när man är klar med att ligga och tycka synd om sig själv är det bara att göra något åt saken.
Att ligga kvar ute i regnet med smuts i ansiktet är till ingen nytta.
Därför peppar vi nu Viktor att gå in på tentan, göra sitt bästa och komma ut därifrån med livet i behåll och själen intakt.
Sedan är det bara till att vänta och se om det blir tvätta bort smuts ur ansiktet fram till jul, eller gå därifrån, triumferande, med csn-bidrag i fickan.
Life is hard.
torsdag 1 november 2012
Sushi
Jag har tillverkat egen sushi! Jag älskar sushi, det är så hiiiimla gott.
Jag erkänner att mitt ris kanske inte blev ultimat. Jag är alldeles för slö för att göra med riktigt sushiris, så jag använder grötris. Det funkar visserligen, men tyvärr kan det också smaka gröt om det hela.
I alla fall så är det okej när man vänjer sig.
Denna gången testade jag också att göra med riktig lax, och inte bara crabsticks och grönsaker som jag tidigare gjort. Laxbitarna är ju de allra godaste, om jag får säga det själv.
Jag köpte en bit lax i fiskdisken på ica, fryste sedan in den i 48 timmar och skar upp den så tunt som mänskligt möjligt. Funkade faktiskt riktigt bra. Jag har alltid känt mig lite skrämd för att använde lax när jag själv gör sushi. Det känns som om jag inte riktigt kan det där ordentligt, men så himla svårt var det ju faktiskt inte! Självklart inte lika gott som "riktig" sushi, men helt acceptabelt. Speciellt om man är fattig student, som inte alls har råd att gå ut och äta "riktig" sushi.
Gör man det själv, så är det ju faktiskt inte alls så särskilt dyrt. Speciellt inte om man fuskar och kör med grötris. Nästa gång ska jag dock testa jasminris och kolla om jag får ett bättre resultat!
Imorgon blir ett test med kokade vietnamesiska vårullar à la Kim-style.
Vi får se hur det går och om det ens är möjligt, men man måste ju testa!
Jag erkänner att mitt ris kanske inte blev ultimat. Jag är alldeles för slö för att göra med riktigt sushiris, så jag använder grötris. Det funkar visserligen, men tyvärr kan det också smaka gröt om det hela.
I alla fall så är det okej när man vänjer sig.
Denna gången testade jag också att göra med riktig lax, och inte bara crabsticks och grönsaker som jag tidigare gjort. Laxbitarna är ju de allra godaste, om jag får säga det själv.
Jag köpte en bit lax i fiskdisken på ica, fryste sedan in den i 48 timmar och skar upp den så tunt som mänskligt möjligt. Funkade faktiskt riktigt bra. Jag har alltid känt mig lite skrämd för att använde lax när jag själv gör sushi. Det känns som om jag inte riktigt kan det där ordentligt, men så himla svårt var det ju faktiskt inte! Självklart inte lika gott som "riktig" sushi, men helt acceptabelt. Speciellt om man är fattig student, som inte alls har råd att gå ut och äta "riktig" sushi.
Gör man det själv, så är det ju faktiskt inte alls så särskilt dyrt. Speciellt inte om man fuskar och kör med grötris. Nästa gång ska jag dock testa jasminris och kolla om jag får ett bättre resultat!
Imorgon blir ett test med kokade vietnamesiska vårullar à la Kim-style.
Vi får se hur det går och om det ens är möjligt, men man måste ju testa!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)