Rädslor och ömmande muskler

Jag har inte bloggat på länge nu. Det beror på att min kära papps har varit här och hälsat på i helgen, så datorn har prioriterats ner. Vi har haft en mysig helg med god mat, utflykter till spännande stadsdelar och hemmamys med helgfilmer.

Idag däremot har jag, som rubriken antyder, trotsat mina rädslor och klättrat omkring i grottor. Det var svindlande svårt och fruktansvärt skrämmande. Jag har odlat min höjdskräck och upptäckt att så fort jag kommit upp några meter över marken är jag värdelös. Jag överdriver inte. Jag trodde inte att det skulle vara så illa som det var, men det var det. Jag har klättrat över klippor i smala gångar, kravlat mig under stenblock och desperat klängt mig över stup.

Jag är glad att jag lever. Kommer mer bloggning efter denna vecka och kommande prov. Jag lovar!

Kram

Till Viktor

Min pappa är här och hälsar på!
Mysigt är det, för jag har saknat min pappa. Nästa helg får jag träffa min mamma och Lennart också.
Just nu saknar jag dock min älskling som är hemma i Hedemora.
Han har varit där i ca. 24 timmar nu, så jag känner mig lite så där lagom töntig, men jag saknar honom lik förbannat.

Jag är medveten om att jag är en dryg och krävande flickvän som alltid vill ha koll på min älskling, helst vara med honom och som ringer och säger att jag saknar honom ca. 3 gånger per dag.
Jag är ilsken vid en viss tid varje månad, är dålig på att kompromissa, ofantligt dålig på att städa och att hålla ordning och jag är dessutom extremt svartsjuk.
Var jag kille skulle jag definitivt inte vara tillsammans med mig själv.

Självklart har jag positiva sidor också, men det har liksom ingen mening i det här inlägget.

Det jag vill ha sagt är i alla fall att jag älskar dig så gränslöst Viktor, för att du kan acceptera och stå ut med mina fel och brister och älska mig oavsett.

Puss på dig <3

Åter Skola

Jag börjar ni närma mig det åtrovärda stadium som kallas "frisk". Långsamt med små försiktiga tassande steg är jag på väg dit, samtidigt som jag försöker undvika de faror som lurar längs vägen.
Jag har ju en historia av att nya förkylningar lurar bakom varje hörn och hoppar på mig som en flock hungriga vargar.

Detta innebär att jag har återgått till min vanliga rutin att gå till skolan varje dag. Detta innebär en massa plugga ikapp och mindre tid till att blogga. Tyvärr.
Jag tycker ju faktiskt att det är askul.
Nu väntar jag på att min papps ska komma hit. Alldeles strax ska jag hämta hit honom från flygplatsen i Kallinge.

Just nu sitter jag här med min virkning, som förhoppningsvis ska bli en mössa och väntar på att klockan ska gå några minuter till så att jag kan sätta mig i bilen och åka.

Första sjukdagen

Ja! Då var första dagen jag var sjuk i skolan. Det känns rent ut sagt inte alls jättebra, men ändå helt okej på något sätt.

Jag har spenderat dagen med att ha tråkigt, och under tiden tittat på amigurumis och pärldjur på internet. Jag har hunnit med att prata med Moa lite per sms och facebook och även hört efter med Linnea hur mycket jag missat på en dag, och insett att det är rätt mycket.

Så här på kvällskvisten har jag passat på att ta ett bad, duscha med balsam för en gångs skull, testa ett prov från garniér som sved i ansiktet och väntat på att älskling är försenad.

Det mer produktiva jag har lyckats är att jag har tänkt på att jag borde kolla lite på mina studier, men struntat i det, bloggat en massa och spammat ut det på facebook, trots att ingen läser det och till sist har jag också målat naglarna.

Tack Holmberg för den BÄSTA MÖSSAN EVER!

Mina naglar.

Icke musiker

Jag är officiellt ingen musiker längre!
Jag håller inte på med musik i skolan, inom arbetet eller musikläxor. Detta innebär att jag kan hålla på med musik på fritiden, som en hobby, som en glad amatör.
Detta har jag märkt att det är ett utav det underbaraste jag någonsin upplevt. Att ha gått och lärt sig musik, för att sedan som en hobby få fortsätta med det precis på det sätt och i den utsträckning som jag vill är underbart.
Jag behöver inte oroa mig för att bli bedömd, eller för att lyssna på musik som inte är tillräckligt "musikalisk". Jag kan säga att jag är sjukt trött på den jobbiga "men musikaliskt sett så är det inte så skickligt"-mentaliteten.

Jag tycker att det låter bra ändå, okej?!

Jag blir inte bedömd, jag måste inte träna för att lära mig något speciellt. Jag kan bara leka och ha roligt med något som jag älskar.
Det är estet jag tackar för detta. Jag har fått ovärdeliga grunder i musiken som jag nu kan använda för att jag älskar att hålla på med det.

Därför kan jag nu också säga att jag tycker om vissa cheesie låtar, som "musiker" inte borde gilla. Jag gillar till exempel electro-duon Capsule från Japan, jag gillar den nya inom partymusiken Labrinth och ja, jag gillar progg-metal, funk och klassiskt också!
Jag har upptäckt nu på senare dagar att det är OKEJ att ha varierad musiksmak, oavsett om din musikersläkt säger åt dig att musiken du lyssnar på är djävulens verk.

Det är inte som om jag tvingar någon annan att lyssna på det jag lyssnar på, så käft' och låt mig va'.

Logitech G110

Viktor har köpt ett nytt tangentbord. Det är awesome, för då kan jag låna det och skriva på det för att det är så j***a bekvämt att skriva på. Detta ska vara ett "gaming"-tangentbord, vilket också innebär att det finns en massa extraknappar som jag aldrig någonsin använt när jag har "gameat". För jag är ju en så "hardcore gamer" (not). 

Nej men ärligt. Det är som att skriva med len honung på fingrarna! Allt bara flyter på som rinnande vatten under fingrarna. Man får någon sorts reaktion av tangenterna när man trycker på dem, och ändå är det så lätt och flytande på något sätt. Inte som Viktors gamla tangentbord (också från logitech), som var som att skriva på en gammal ihop-rostad skrivmaskin. Vad är grejen med det liksom? Är det för människor med EXTREMT starka fingrar så att de ska få något motstånd när de skriver? Jag förstår inte grejen!

Detta tangentbord är i alla fall awesome, även för er som inte spelar massa sniceiga spel och sådant nördigt. Jag tycker personligen att gaming-teknikprylar överlag fungerar väldigt bra till vardagliga saker. Eftersom de flesta är byggda för att bli slagna på under angry-nerd-got-killed-utbrott så är de flesta av bra kvalitet. Eftersom det flesta möss är byggda för att du ska kunna sikta med precision i fps-spel, så är det ofta väldigt bra möss som är enkla och bra att använda.

Allt som oftast ligger de också väldigt bra i handen eftersom gamers tenderar att sitta väldigt mycket vid datorn och spela. 

Det sista plusset är ju att de oftast är coola och lysande i någon snitsig färg när det är mörkt. Bästa anledningen ever.

Rekommenderas i alla fall skarpt! (Hur det fungerar för gamers, kan jag tyvärr inte svara på haha!)

Kycklinggryta

Här kommer ett recept. Äntligen. Känner att jag gillar ju att blogga om mat, men oftast är jag så hungrig att jag inte orkar ta kort och greja innan jag äter, så då är allting slut eller fult!
Att göra en gryta är något av det enklaste att improvisera, så istället för att gå efter mitt recept (som som vanligt inte kommer att ha några måttangivelser), så bli inspirerade och testa er egen gryta. Ni som improviserar mat dagligen vet ju självklart om detta, men man vet ju aldrig om alla som läser är rutinerade matlagare.

Bestäm några saker att utgå ifrån, något matigt som till exempel kött, kyckling, fisk, korv eller något annat till exempel vegetariskt alternativ.
Lägg till något för att fylla ut grytan och för att ge fler goda smaker, till exempel broccoli, svamp, spenat, sparris, majs och för er som är lata och tycker om frysta wokgrönsaker i påse så är det också okej, men bjud helst inte mig på det.
Sedan måste du ha en bas för såsen.
Man kan välja att ta bara vatten om man vill ha en lös och skyig gryta (som jag har fått stå ur med dessa grytbitar + wokgrönsaker + vatten-grytor under min uppväxt. Jag är ledsen, men jag tycker verkligen inte att det är gott!), man kan också välja till exempel, mjölk + redning, grädde, krossade tomater, crème fraishe eller något annat mumsigt efter eget tycke och smak.
Till sist behöver du också bestämma dig för vilka kryddor du vill ha.
Salt och peppar brukar vara en bra grund, och sen kan man lägga till andra kryddor och smaksättare till exempel lök, paprika, chili, örter, tomarpuré, soya, vitlök, ingefär osv. i alla evighet.
Allt handlar om fantasi och att testa nya saker.

Nu till mitt recept på den gryta jag kände för att göra idag, även om jag inte kände ett dyft av vad den smakade insisterade min sambo på att det var gott i alla fall!

Kycklinggryta
Med sparris och broccoli.

Du behöver:

• Kyckling
• Broccoli
• Sparris
• Lök
• Salt
• Svartpeppar
• Paprikapulver
• Soya
• Vinäger av något slag
• Fisksås
• Franska örter
• Crème fraishe
• Grädde
• Valfritt tillbehör

Gör så här:

1. Hacka löken och stek den på svag värme tills den blir mjuk och glansig.

2. Skär grönsakerna i mindre bitar och låt också dem steka tills de mjuknar.

3. (Börja förbereda ditt tillbehör)

4. Skär kycklingen i lagom grytbitar och lägg till dem i grytan. (Var noga med att tvätta händerna)

5. Krydda med alla kryddor och tillsätt vinägern, fisksåsen och soyan. 

6. Stek tills kycklingen är vit, inget rått får synas!

7. Tillsätt crème fraishen och grädden, rör om och låt koka upp. Verkar grytan för lös, strö över lite redning eller vetemjöl och rör om. (Smaka av)

8. Låt koka minst 10 minuter, eller tills ditt tillbehör är färdigt.

Tips: Tryck i riset i en portionsskål, som en sandkaka, och vänd upp riset på tallriken så ser maten mycket snyggare ut och ger illusionen av att det är godare än det egentligen är.

Ser det inte gott ut haha!

Söndag

Detta har varit en lugn, lång, förkyld, men ändå produktiv dag på något vis.
Jag har hunnit med att läsa lite kemi och pluggat matte, tagit fram maten till ikväll och skrivit en tredjedels låt med nästan lyckade barréackord i.
Jag har nästan övat bort smärtan i händerna och jag kan nästan spela barréackorden så att de hörs.

Sedan har jag bestämt mig för att lära mig att virka. Det verkar så bekvämt på något sätt. Jag tycker om att sticka, men tyvärr har jag verkligen inte tålamodet för det. Virkning verkar mer smidigt, gå lite snabbare, men ser tyvärr inte riktigt lika bra ut. Man skulle kunna säga att det helt enkelt verkar mycket lättare.

Min vän Kajsa är jätteduktig på att sticka. När hon stickar går allting snabbt och snitsigt och resultaten ser fantastiska ut. När jag stickar tar det en evighet att sticka en dm, för att inte tala om att jag stickar så ojämt att mina ofärdiga stickningar ser fula ut innan de ens hunnit bli i närheten till färdiga.
Jag kommer säkerligen att märka om mina virkningar kommer att få samma problem, men det får bli en senare fråga! Det verkar i alla fall mysigt att virka, så jag ska börja lära mig så får vi se vad som händer. Kanske ska inhandla eller inlåna några böcker om saken.

Här kommer bilder från när jag åkte hem och hälsade på Karin under kulturnatten. Mysigt var det, och ruskigt snygga är vi. (eller?...)
Saknar alla mina vänner. Vill träffa er nu!

Sjukarn

Att vara sjuk innebär inte jättebra saker. Det innebär, i alla fall om man är förkyld, ständig huvudvärk, jobbiga temperaturförändringar, halsont, matthet, hosta, aggressiva nysattacker, nästäppa och dåligt smaksinne.
För att inte tala om att allting luktar snor.

Jag har dock trotsat sjukdomen och begett mig ut i den stora och läskiga staden Karlskrona, som visade sig vara bara så där lite stor. Jag har fått en rundtur av Linnéa i min klass som är född och uppvuxen i den här stan. Hon hittar lika bra här i Karlskrona som jag hittar i Hedemora, med den skillnaden att hon är lite mer awesome eftersom Karlskrona är "en aning" större än Hedemora.

Resten utav min tid spenderar jag med min lika förkylda sambo med att spela dota 2 med våra gemensamma vänner, spela guildwars, äta god restmat och att fundera på om jag ska studera matte, men bestämmer mig i sista sekunden för att inte göra det.
När man är sjuk tycker inte jag att man behöver plugga. Plugga är för de friska och krya, de sjuka FÅR sitta hemma och slöa, spela onlinespel utan mening och titta på töntiga program på tv som inte kräver någon hjärnkapacitet.
Att jag på något sätt måste vara intellektuell när jag är sjuk, känns rätt långt borta. Att vara sjuk är kroppens sätt att säga ifrån. Den säger att jag tänker för mycket och ger alldeles för mycket energi till andra saker än att hålla mig frisk.

Just därför kanske jag borde ha struntat i att trotsa min egen sjukdom och stannat hemma idag, men det är en helt annan historia.

Här kommer några vackra bilder från mitt Hedemora. Bilderna togs i våras under en utav mina och Jari's promenader.

Naturlighet

Jag måste bara skriva det så här i efterhand, eftersom speciellt mina föräldrar verkar lite oroliga för att min egen naturligt bruna ögonfärg har försvunnit.

Jag älskar min egen ögonfärg, men jag tycker att det är roligt att byta ögonfärg, ungefär som jag också gillar att byta skor. Trots att jag har tagit många bilder då jag har färgade linser på mig, har jag fortfarande min egen ögonfärg ca. 90% av tiden.

Nu ska jag fortsätta vara förkyld och förhoppningsvis somna i tid och vara kry som en nötkärna imorgon.

Kram på er!

Spännande linser

Här kommer det! Bilderna på mig och mina sjukt snitsiga linser, som jag ännu inte vant mig vid att visa mig med "in public" så att säga.
Det är så coolt att jag dör inombords av lycka! Det är så underbart roligt. Jag kommer nu att spamma sönder denna bloggen med bilder på mig själv. Mest för att jag tog hur många som helst, eftersom jag inte ser hur de kommer se ut i kameran, och sen kunde jag inte välja. Inte bra detta med att ha svårt att välja saker. Beslutsångest tror jag bestämt att det kallas.

Bloglovin

<a href="http://www.bloglovin.com/blog/4033982/?claim=u5krpauwu7t">Följ min blogg med Bloglovin</a>

Inte för att jag vet hur detta fungerar, men visst. Verkar snitsigt indeed.

Vill ha!

Min mobil börjar att långsamt ge upp. Inte för att den är dålig, utan för att den är sliten. Som samtliga elektroniska saker, börjar den nå gränsen av sin livslängd.
Telefonen är långsam och ingenting flyter längre.
Inte ofta, men ibland hänger sig hela telefonen och måste startas om genom att dra ur batteriet minst tio sekunder, ibland bestämmer sig telefonen för att starta om sig själv automatiskt utan anledning, men allt som allt funkar den ändå.

Något negativt är att kameran är minst sagt icke-existerande. Den finns, men att ta bilder med den är ungefär som att ta bilder med en gammal web-kamera från början utav 2000-talet. Man kan säga att det ser ut som om man har tagit bilden genom en sandstorm. Mest av allt är det prickar man ser, och förhoppningsvis så ser man även något annat igenom dem också.

Förutom detta så tycker jag om min telefon väldigt mycket. Jag fick den utav min pappa i julklapp och den har tjänat mig troget, förutom den gången när den vägrade uppdatera programvara och bestämde sig för att helt enkelt lägga ned, men förutom det har den fungerat klockrent.
För er som inte vet det har jag en Samsung Galaxy S plus. Detta är ungefär lillebror/syster till Galaxy S II, eller den nyare versionen utav Galaxy S.

Jag har nu hittat en telefon som verkar grym! Självklart inte lika grym som i reklamen, men hallå? Vem förväntar sig att något ska vara så bra som det verkar i reklamen?
Inte jag i alla fall.
Det är en Nokia lumia 920, som Viktor säger att jag inte kan tycka om eftersom företaget går dåligt. (För det måste ju innebära att de inte kan tillverka bra produkter?)
Kameran verkar i vilket fall leva upp till åtminstone kompakt-kamera-kvalitet, mobilen i sig verkar som om allt kommer att flyta på muchos bra nog, och jag kan svara i telefonen på vintern utan att ta av mig vantarna!
Och ja! Det är återigen ett I-landsproblem med detta att jag förfryser fingrarna varje gång någon ringer mig på vintern, men det är non the less ett problem.

Jag vill ha den i alla fall, så jag får satsa på att den reas ut på mellandagsrean om jag ska ha råd med den. Detta med några tusen över som bara väntar på att spenderas på en telefon är ju tyvärr ingenting min studentekonomi tillåter, men å andra sidan skulle man kunna se det som nödvändigt och en investering. Det beror ju helt klart på hur jag själv väljer att se på saker och ting.
Man måste väldigt sällan ha något, sen att man intalar sig själv att man behöver något är en helt annan sak, men betyder det egentligen att man behöver någonting mindre för det?

Sjuk

Jag är sjuk. Det är jättetråkigt, och min sambo tycker dessutom också att jag är tråkig.
Det är indeed jobbigt när man ligger och knappt orkar röra sig, när ens sambo är fruktansvärt rastlös och inte vet vad han ska ta sig till.

Jag orkar inte blogga så mycket, och jag tänkte bara skriva det för att jag kan. Det är min blogg och alltså kan jag klaga över livet och världen hur mycket jag vill, oavsett hur många människor som anser att det finns fler människor som har det betydligt värre än mig.
Jag har extrem huvudvärk och mår illa just nu, vilket hindrar min hjärna från att tänka på alla andra människor i hela världen som också har det dåligt och värre än mig osv osv osv.
JAG ORKAR INTE BRY MIG JUST NU OKEJ?!

I-landsproblem är inte nödvändigtvis mindre, eftersom vi som bor och är uppväxta här inte vet bättre. Vi känner och tycker precis lika mycket som alla andra människor, fast om mindre relevanta saker. Detta är vår verklighet, vår tur i livets lotteri och vår svaghet.

Nu ska jag tvinga en rastlös Viktor att mysa med mig, sedan ska han plocka upp tvätten och hitta mig sovandes i lugn och ro, så att jag kan sluta tänka på mina i-landsproblem imorgon.

Spännande

Jag har fått ett mystiskt paket från Malaysia mitt i allt pluggande...
Spännande, om man helt enkelt ser bort från det faktum att jag vet vad det är, eftersom jag själv har beställt det därifrån. Jag har köpt AWESOME linser från Pinkyparadise.com.
Detta är färgade linser så klart, och en sorts linser jag har drömt om att testa. Jag har gjort efterforskningar i omgångar och under de senaste månaderna, och jag kan bara konstatera att det är så roligt!

Det är cirkellinser, alltså linser då färgen är större än själva iris. Än så länge har jag ingen bild på dem, men jag har provat en liten stund, trots att jag egentligen inte skulle, och de är awesome.

Jag har köpt ett rosa par, ett grönt par och ett brunt par med spetsmönster. Inte nog med att man kan få tag på cirkellinser om man beställer utomlandsifrån, utan man får dessutom betydligt roligare mönster.

Det häftiga är ju inte bara linserna utan att jag har fått post från Malaysia. Hur awesome är inte det! Allting är bara så snitsigt att jag blir helt lycklig på insidan. Jag kan inte vänta på att få testa ytterligare ett par. Jag har smygtestat de rosa idag, så imorgon får jag testa de andra två.
Roligt!
Ser fram emot det.
Imorgon gäller alltså linser, försöka ta kort och blogga, plugga och tvätta järnet. Heja Kim!

Här kommer några bilder på de snitsiga förpackningarna, linshållarna och vårt köksbord på ett hörn, för de som är intresserade av det.

Äppelbönder

Äppelbönder är smarta jävlar.
Att äppelträd på något sätt förökar sig vet nog de flesta. Med lite tankeverksamhet kan nog de flesta också lista ut att det är med hjälp utav fröna som sitter i äpplena. Intet ont anande tänkte jag att det är väl lätt att hitta fakta om hur äppelbarn blir till och berätta det under en muntlig redovisning.
Var det enkelt? NEJ!
Äppelbarn är SJUKT komplicerade att göra, och inte nog med det. När man väl lyckats avla träd så blir äppelbarnen i alla fall sjukt olika sina äppelträdsmammor och -pappor.

Anledningen till att detta var så svårt att få reda på är att på internet är det ingen som riktigt bryr sig om hur man avlar äppelbarn. Eller i alla fall inte i Sverige. Odlar vi inte äpplen i Sverige? I så fall borde den personen  som gör det verkligen skriva någon sorts förklarande hemsida om saker och ting.
Jag var tvungen att leta på engelska wikipedia för att hitta information, och då tänker ni "haha, hon suger på engelska så hon förstår inte mahahah", men för er som orkar bry sig är jag duglig nog på engelska. Dock är mina äppelodlar-termer på engelska inte jätteslipade.

http://en.wikipedia.org/wiki/Apple see for yourselves.

Nej, gör inte det. Ofta någon som läser en blogg orkar läsa en lång artikel om äpplen på engelska!

Skitsamma! Jag har släppt det nu och accepterat att det helt enkelt är svårt att få reda på var äpplen kommer ifrån. Vad kom först, äpplet eller trädet? Är en fråga som inte har något svar, som många andra äpplets-histora-frågor.

Nu ska jag diska ett berg av disk eftersom min älskling är på Nollesittning. Vilket innebär att han ska sitta med andra nollor och supa skallen av sig när jag står hemma och diskar, och vart är rättvisan i det?!
Jag ska iväg och kolla läget senare, och om inte annat får jag bädda inne på toaletten.

Ta dig tid att lyssna

När du lyssnar på musik, lyssnar du på musik, eller gör du något annat medan du lyssnar på musik?
Tar du dig tiden att verkligen lyssna?
Gör du inte det, ta på dig hörlurarna eller stäng in dig i ett rum med din favoritmusik. Det kan vara vad som helst. Strunta i om till exempel jag skulle säga att din favoritmusik är töntig eller bara dålig, du tycker om att lyssna på det, för det är ju huvudsaken.

När jag blundar och lyssnar så hör jag alltid något nytt. Det spelar ingen roll vilken musik det är, det finns alltid små delar i musiken som man helt enkelt inte hör om man inte lyssnar.
Hör du att sångaren lägger en dubbel sång unisont med sig själv? Hör du de där stämmorna på refrängen? Vilken rytm är de där plingen i bakgrunden? Vilka melodier är låtarna uppbyggda av?
Vad är det med den här låten som gör att just du tycker om den?

Jag uppmanar alla ta sig tiden att lyssna ordentligt.
Samma med mycket annat. Att ta sig tiden att lyssna, lukta och känna är saker, som jag tror många har alldeles för brottom för att hinna med, är underskattat. Så använd vilket medium du vill. Vissa kanske tycker om att känna vattnet mot kroppen under ett skönt bad, vissa föredrar att sitta vid havet och känna lukten av vind och salt och vissa är som jag, som föredrar att sitta själv i min egen värld, med bara min musik och alla dess beståndsdelar.

Nu kommer jag lägga upp en låt som jag blir glad av! (Good day - Tally Hall)
Kram på er!

Karlskrona

Jag har flyttat till Karlskrona. Sniglarnas rike.
För er som inte vet det har jag en snigelfobi. Jag hatar sniglar, dom jagar mig och jag drömmer mardrömmar om dem. De är slemmiga, klibbiga, sugproppande och helt enkelt läskigt motbjudande på något sätt.
När jag var liten så drömde mardrömmar om att jag hade sniglar som sög sig fast över hela kroppen.

Jag gick ned för trappen till gångvägen, och det var sniglar överallt! Levande, slemmiga, mosade, döda, till hälften uppätna och trampade på. Det är nog svårt att förstå hur obehagligt detta är för mig.
Nog för att jag inte tycker om dem, men jag vill inte heller ha dem mosade och döda framför mina fötter!
De får gärna leva i frid, men helst inte framför mig, eller i närheten av mig.

Nu studerar jag biologi, och jag ber till gud att vi inte behöver komma i kontakt med sniglar.

Ew.

Lägenheten

Här kommer ännu fler bilder ifrån lägenheten! Ja, inte så många, men ett par stycken i alla fall. Jag är just nu jättemätt, för jag har handlat, diskat, lagat mat, diskat, ätit mat och jag borde plocka upp all tvätten, men jag funderar på att bara skita i det och göra det imorgon istället. Eller eventuellt låta Viktor göra det imorgon bara för att jag har gjort allt de här dagarna medan en viss sambo har nollats, kräkits och sovit inne på toaletten. (Dock bara en dag så illa.)

Jag känner mig alltid så duktig när jag har gjort saker. Idag har jag till och med gått till tåget och åkt till apoteket med bussen, som jag inte visste hur jag skulle ta mig hem med, för att hämta ut nya "kuddar" till tensapparaten. Självklart har det blivit försenat (suck), så de är förväntade att dyka upp 10:e September.
Hur svårt kan det vara?... Borde man säga att det inte är okej, be dem avbeställa och gå till nästa apotek och hoppas på bättre lycka?
Ja. Nu är jag en väldigt mesig människa, så självklart sa jag artigt: "Det är okej, då återkommer jag då!"
(suck)

Imorgon satsar jag för skola. Matte C, som jag känner att jag nästan förstår en hel del av. Känns så fruktansvärt skönt att ha läst en del utav matten innan. Då är det i alla fall ett ämne där jag inte behöver anstränga mig till supermax för att det är så mycket nytt som jag inte alls har läst.

Utsikt från balkongen

Förkläde från Åhlens (och ja! Man lagar bättre mat med ett sånt här förkläde)

Mina porslinscupcakes, som jag fått i studentpresent, men som är så små att jag inte riktigt vet vad det är meningen att man ska ha i dem.

Lyssnar på: Hello - Capsule

Öland

Här kommer fler bilder från Öland. Jag har tagit jättemycket bilder, så det kan hända att jag kommer att lägga ut en hel del av dem, så se fram, eller inte, emot massor av Ölandsbilder!

Hamnen i Byxelkrok

Valpar <3

Blåklockor (tror jag)

Genomskinlig exotisk fjäril på fjärilsmuséet

Hajdrake!

Kusin Herman

Kusin Nevyn (aka. monsterglassätaren)

Kamelfarm!

Test av självutlösare

Jag fick en självutlösare till kameran, men jag har ju inte hunnit med att testa den, så jag gjorde det idag!
Nu kommer jag bomba världen med bilder på mig själv mahaha!
Eller så kommer jag inte göra det. Vi får se hur det blir helt enkelt. Den fungerar i alla fall bra, och även om jag glömt ändra fokuspunkt på kameran så att det inte är 100% skarpt, så tycker jag ändå att jag ser någorlunda bra ut på denna bilden.
Jag har på mig grå linser också, om ni som känner igen mig skulle tycka att jag ser sjukt freaky ut.
Jari brukar rycka att jag ser ut som en varulv i dessa, så ja. Ett lyckat köp då skulle jag väl kunna sumera det som! För er som funderar på att testa färgade linser, gör det! Det är så roligt att kunna byta ögonfärg.
Men se till att ha recept först, så ni inte får till exempel skitläskiga klumpar på insidan av ögonlocken som skaver. (Fick se bild på det sist när jag var hos optikern. Inte alls trevligt!)

OMG it's me.

Guild wars 2

Jag har nu testat Guild wars 2, och det är awesome!
Det är dock inte jätteenkelt. Är man nybörjare är det mycket nytt på en gång. Det börjar med en relativt enkel questkedja i början som snabbt slutar med att man får möta sin första "boss".
Denna questkedja är alldeles för kort! Jag antar att den finns till för att man ska hinna lära sig något, men man hinner inte lära sig något alls. Det går alldeles för snabbt, och när man väl kommer ut i den "stora världen" på ynka level 1-2 så fattar man, om möjligt, ännu mindre än man gjorde från början.

Anledningen till att spelet är så pass förvirrande är:

• Rent spelmässigt så har du inte bara skills, till exempel som i world of warcraft, utan du måste även springa omkring och ducka från attacker.
• Du låser upp dina skills genom att använda dem. Detta innebär att när du får en ny skill hinner du sällan lära dig vad den nya gör.
• När du använder dina skills spelar det ingen roll om du är "out of range", din karaktär kommer ändå att attackera och du kommer att missa. Det är alltså rätt svårt för en ganska halvdålig gamer som moi att lära sig denna range.
• Du har flera questchains. Några quests går ut på att springa runt och hjälpa ursprungsbefolkningen och dessa kryddas också med vissa tillfälliga händelser som man kan vara mer eller mindre delaktig i. Förutom dessa har du också din egen storyline som påverkas av diverse val du valde i början.
• Kartan är GIGANTISK. Man förstår inte hur gigantisk den är förrän man inser att den är gigantisk. Egentligen är den nog inte så gigantisk, men det sen gigantisk ut = förvirrande.

Det finns säkerligen fler saker som är ytterst förvirrande, men när man väl kommit på, och accepterat, dessa specigheter är spelet asroligt. Det är lite som world of warcraft, fast med fler valmöjligheter. Nu har jag visserligen inte sett ens i närheten hälften av spelet, men det jag kommit fram till är att det är grymt. 

Spela det nu, men var beredd på att de första timmarna förstår du ingenting, men bedöm inte hela spelet efter det. Testa det och spela med mig!