Jag och Andreas gjorde en egen liten utflykt här om dagen. Till caféet, rastplatsen, fiskeplatsen och den gamla vikingabyn som ligget alldeles vid bron över till Sturkö. Vi visste inte vart vi skulle åka, då ingen av oss kommer härifrån eller har spenderat en sommar här förut, men vi ville åka någonstans ändå. Jag och pappa var där förra året, och jag hade för mig att det var mysigt, så vi packade oss själva och James i bilen och åkte iväg. Vi köpte en varsin glass och James spydde en bit bort. Det här med åksjuka hundar! Vi vandrade omkring, även om det kändes något begränsat. Vi gick in på en grusväg underbron, men hittade bara en återvändsgränd på andra sidan. Det var en kort utflykt, men den gjorde mig ändå glad. Det är roligt att hitta på något och orden "bara du och jag" klingar fint.
Jag skulle önska att vi kunde åka på en längre utflykt och hitta på något, bara vi två, men det är svårt när han slutar jobbet vid klockan halv fem. Självklart är det bara en ursäkt. Vi hade kunnat åka vart som helst på helgen om vi hade velat. Vi har bil. Vi har bara ingen initiativförmåga och ingen idé om vart vi skulle kunna åka. Samtidigt som vi, jag tror i alla fall vi, vill åka och hitta på något, så vet vi inte vart och samtidigt så vill vi vara hemma och mysa tillsammans. Hemma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar