Strömlöst

Jag har sett på historieätarna en hel del. Det är seriöst ett av de bästa program som jag någonsin sett på svt. Fantastiskt program. De pratade en del där om rädsla för mörker förr när man inte hade någon elektricitet. När de pratade om det på programmet så skrattade jag lite åt deras paranoia. De trodde på svart magi och att ondskan lurade där ute i mörkret och ljusen som rörde sig kunde vara lyktgubbar.

Jag har svårt att föreställa mig den rädslan. Nog för att jag är mörkrädd, men att på allvar alltid känna skräck för lyktgubbar, ondska och djävulen måste vara hemskt. Hur tänkte människor då? Trodde de verkligen på alla dessa saker, eller var det bara folksagor?

Det jag har upptäckt är att människor kan vara så skrämmande olika beroende på kultur och levnadssätt och ändå väldigt lika på många sätt. Kanske är vi lika i att vi alla vänjer oss vid ett sätt att leva. 

När jag tänker på de människor som levde förr, tänker jag mig ändå att de var som oss fast kanske lite mer gammalmodiga, men jag undrar om det verkligen var så. Var de som oss, eller var de och tänkte de annorlunda än vad jag gör. 

Kanske var de lika oss, men ändå så olika att det vi tror om dem inte alls stämmer, för att de inte alls tänkte som vi gör. 

Egentligen kom jag in på allt det här på grund av att jag och Viktor idag har levt strömlöst ett tag. Puff sa det och allt dog. Först dog det på dagen, och jag satt i skymningen och räknade på kemisk jämnvikt i det svaga skenet av ett värmeljus. Självklart kom elen tillbaka efter ett tag och allt var frid och fröjd. 

När det sedan blev mörkt dog det igen och det blev helt beckmörkt. Runt omkring såg vi att hela området var strömlöst förutom inne i Karlskrona centrum.

Detta, tänkte jag, är en bra anledning att inte plugga något mer, och så slutade jag med det. Vi tände lyktor och värmeljus och slog på en film på min laptop. Vi såg Rango. Det var en bra film.

Allt blir så mycket mysigare med värmeljus. Kanske borde man stänga av alla lampor oftare och bara sitta i mörkret och vara. Lyssna på sig själv och inte hela tiden ha musik eller en tv i bakgrunden. Vi satt ett tag och bara pratade i mörkret och tittade på vårt ensamma stearinljus. Vi klarar oss nog utan el och stimulans för våra sinnen mer än vad vi tror. Kanske behöver vi det mer än vad vi tror också.