Igår körde jag hit från Karlskrona på nästan exakt sju timmar. Själv. Det var riktigt tråkigt och riktigt långt. Jag är fortfarande lite låg efter det även om jag sovit helt okej. Jag saknar Andreas och finner det chockerande att jag kan sakna en människa så mycket. Jag känner mig lite och löjlig. Jag måste hitta min mer manliga sida och bara inte fokusera så mycket på det och allt annat som pågår i mitt huvud. Ikväll ska jag på fest i alla fall, så då lär jag kunna släppa det lite. Moa fyller år, så jag ska få träffa henne för första gången på ett år! Alldeles för lång tid, men det ska bli så himla roligt.
Nu ska jag äta frukost och vakna till. It's a long way to go, but someone, and by that I mean me, is gotta do it.
Hunden Casper
Köksfönster
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar